frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Ett plus ett är fem

Kategori: Allmänt

 
 
Jag sitter på ett ställe hemma där man kan låsa dörren inifrån. Utanför står två ylande pratande hundar. Dom ylar värre och värre. Henke och Askot. Världens finaste pointerhanar. "Jag kommer snart!" ropar jag. Men då tilltar ylandet ännu mer. Dom har en egen liten hundsymfoni. Där utanför. Resten av huset är tomt. Jag ger upp. Det här med att "kan man ha en kan man ha två" tycker inte jag stämmer. Som om den andra bara följer med lite omärkt på sidan. Inte riktigt. Två är dubbelt så många. På alla sätt. Minst. Två som drar. Åt olika håll. Två som ylar. Mer och mer. Två som bajsar. Men inte samtidigt. Två som vill gossa. Sitta i soffan. Två som vill sitta i knät. Samtidigt. Ligga i sängen. Som springer fram och tillbaka. Det är som att säga att ingen eller noll och en är nästan samma sak. Och det är det ju inte. Stordriftsfördelar kanske är en smula överdrivna. Men det är mer att tycla om och det är bra. Jag gillar dom. Henke och Askot. Dom gillar mig. Dom gillar varann. Och dom är roliga. Samspelta. Otroligt kärleksfulla och sociala. Dom har sällskap av varann. Så vi njuter en smula trots ylandet och dragandet av mig som en vante efter. 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: