frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

I go hamam

Kategori: Allmänt

 
När jag nu åkte till Turkiet tänkte jag att jag skulle göra något typiskt turkiskt. Jag ville prova på hamam, turkiskt bad. Vi valde en sadrazam treatment. Ångbastu med helkroppspeeling och tvålskumsmassage. Jesus. Jag låg med ett brett flin. Förutom när kallvattnet sköljdes över mig för då skrek jag. AAAAAAAAA!! Och dom turkiska kvinnorna skrattade och sjöng. Jag undrar vad dom sjöng om. Och pratade om. Mina små papperstanga som jag fått ta på mig. Som hängde och dinglade när vattnet kom sköljande över mig. Eller Daniels. Skummassagen var härlig. Som en viskning över kroppen. Lätt lätt. Varm och skön. Ett är säkert. All gammal hud är nu borta. Och turkiskt bad borde alla få uppleva åtminstone en gång i livet. 
 
 

Väntar snö

Kategori: Allmänt

 
Det här med årstider är härligt men smått förvirrat. Vintertid och sommartid. Förvirrar kroppen. Det vore bättre att justera arbetstiderna efter ljuset istället. Hela jag vill sova mer när mörkret kommer. Hinna vara ute medan solen är uppe. Jag njuter av det nya och drar ut på det gamla. Gäller nog mig rent generellt. Sätter gärna på mig varmare stickigare kläder på hösten men vill inte ta in alla utemöbler. Vissa får vara kvar till första snön har fallit. Och det är så fint. Mötet sommar och vinter. Kontrasterna. Då och nu. Sedan är jag redo för avsked. Så nu väntar jag på snön. Innan dess njuter jag av sommarmöblerna. 
 
 

Hangmattan

Kategori: Allmänt

 
Vid första åsynen ett par megasuperstora brallor av verkstadsmodell. Biggest winner? Vid en närmare granskning storlek small modell skön.
 
 
Mina nya yogabrallor. Hangmattan heter dom. En bralla som heter så bara måste vara bra. Jättesköna men lite trassliga att knyta. Det följer med en beskrivning. Trots det får jag inte till det helt enligt bild. Men dom sitter uppe och fast. Och dom passar som handen i handsken. Eller kanske mer som jag i Medelhavet. Med plats för lite sprattel.
 

Ett plus ett är fem

Kategori: Allmänt

 
 
Jag sitter på ett ställe hemma där man kan låsa dörren inifrån. Utanför står två ylande pratande hundar. Dom ylar värre och värre. Henke och Askot. Världens finaste pointerhanar. "Jag kommer snart!" ropar jag. Men då tilltar ylandet ännu mer. Dom har en egen liten hundsymfoni. Där utanför. Resten av huset är tomt. Jag ger upp. Det här med att "kan man ha en kan man ha två" tycker inte jag stämmer. Som om den andra bara följer med lite omärkt på sidan. Inte riktigt. Två är dubbelt så många. På alla sätt. Minst. Två som drar. Åt olika håll. Två som ylar. Mer och mer. Två som bajsar. Men inte samtidigt. Två som vill gossa. Sitta i soffan. Två som vill sitta i knät. Samtidigt. Ligga i sängen. Som springer fram och tillbaka. Det är som att säga att ingen eller noll och en är nästan samma sak. Och det är det ju inte. Stordriftsfördelar kanske är en smula överdrivna. Men det är mer att tycla om och det är bra. Jag gillar dom. Henke och Askot. Dom gillar mig. Dom gillar varann. Och dom är roliga. Samspelta. Otroligt kärleksfulla och sociala. Dom har sällskap av varann. Så vi njuter en smula trots ylandet och dragandet av mig som en vante efter. 
 
 

Bingo i solen

Kategori: Allmänt

 
 
Kvällsyoga i Turkiet. Tre dagar sedan. Fyra timmar bort med flyg. Otroligt nära men ändå så långt bort. Och olikt här hemma. Älskar att yoga i värmen. I solen. Känna vinden mot huden. Höra havet slå mot stranden. Värmen gör mig avslappnad. Snäll. Glad. Mindre ängslig. Mjuk i kroppen. Uppvärmd enda in i själen. Tillfreds. Tacksam. Bingo. 
 
 

Guppande magar i Medelhavet

Kategori: Allmänt

 
 
Jag inser att jag har massor av fördomar om en hel del saker. Även fast jag egentligen ser mig som en människa med öppet sinne med rätt bra vidvinkel om omvärlden. Men jag har såklart fördomar. Tydligen om Turkiet. Om turkar. Bland annat. Som jag inte var medveten om. Och som inte besannades alls. Såklart. Fick mig att känna mig dum och trångsynt. Det mesta handlar antagligen om att man inte har en aning. Och man vill ju väldigt gärna ha en aning. Om det mesta. Så det som bara är min tro och kanske inte ens det blir min sanning. Omedvetet. Man läser något någonstans. Eller tittar på tv. Kanske hör någon mindre begåvad säga något mindre begåvat. Man håller sannolikt inte med, men någonstans där inne så samlar man på sig intryck. Drar en massa förhastade slutsatser. Oftast helt omedvetet. Men ändå. Så länge man inte riktigt grunnat på saken lever man kvar i den där bubblan. En bubbla av en massa förenklingar och förutfattade meningar. Generaliseringar. Som blir en sanning. Turkiet var helt fantastiskt. Otroligt vackert. Och oändligt mycket mer därtill. Förlåt mig, Turkiet. Förlåt mig alla turkar. Hur summerar man fyra dagars ledighet med sin otroligt kärleksfulle och omtänksamma make i ett otroligt vackert land. Jag vet inte. Det går inte. Det har varit magisk skönt. Lugnt. Ett paradis. Som väldigt varma och sköna svenska sommardagar. Kanske lite varmare vindar. Lite varmare sol. Men lagomt och behagligt. Jag har till och med gått långsamt. Av mig själv. Utan att tänka på det. Utan att anstränga mig. Njutit av varje nedtryck. Andats in och andats ut. Långsamt. Behagligt. Yogat varje morgon och kväll. Latat mig i solen. Sprungit med Daniel när det blivit svalare på kvällen. Och tidigare på morgonen. Ätit massor av grönsaker och frukt. En hel del croissanter också. Med nutella. Och jordgubbar. Provat nya maträtter. Och godsaker. Pratat massor. Varit tyst. Varken mobiltelefoni eller surfande. Badat turkiskt bad och dansat turkisk dans. Jag och Daniel gjorde succé på dansgolvet med svensk styrdans och bugg. Okej där var jag lite ironisk. Vi försökte få igång dansen för att vara snäll mot de turkiska trubaderna. På mig utbröt någon slags toksvettning och Daniel körde dubbelfel med tvärnit och kom av sig. I ren desperation kom turkarna till undsättning efter ett tag. Det var snällt. Och dom lärde oss turkisk dans istället. Medelhavet var varmt och salt. Vi har badat massor. Flytit runt på rygg och tittat upp i den blå himlen. Länge. Lyssnat till glada turkar som badat och dykt tillsammans. Och dom hörs. På ett härligt sätt. Dom är så levande. Så oängsliga. HAHAHAHAHA, långt nerifrån magen. Guppande magar. Glada magar.
 
 

Sportnörd hittar tv

Kategori: Allmänt

 
Vi njuter av varandra. På håll. Lite trevande så där. Det är fint här. Och Daniel har hittat en tv. Plus Zlatan. 
 

Turkland here I come

Kategori: Allmänt

 
Äventyr på gång. Långweekend med Daniel. Vet inte vart vi ska. Ja att vi ska till Turkiet vet jag. Men sedan är det stopp. Jag har sett hotellet på webben och det såg jättefint ut. Allt jag behöver veta. Jag hänger på. Inga problem. Jag är inget kontrollfreak i det här avseendet. Led mig framåt bara. Eller låt mig tuffa på bakom. Och när vi kommer fram vill jag bara vara. Äta, sova och vila. Slappa på stranden. Bada. Vicka på tårna. Yoga. Äta massor av grönt och bär. Längta efter barnen. Njuta av ledigheten. Hoppas att Henke ska sluta yla hos familjen Hedenhös. Prärievarg och greve i ett. Bad combination. 
 

Kura regn

Kategori: Allmänt

 
Det är allt bra mysigt med regnrusk och dimma också. Kura skymning. Inne och ute.
 
 

Befriande drivkraft

Kategori: Allmänt

 
 
I alla svåra utmanande stunder finns ljusglimtar. Om du lyfter blicken. Precis just där i det svåra kan det nästan vara lättare att faktiskt se dom. Ljusglimtarna. Solstrålarna. Det känns ju lite bakvänt. Att man kan ha lättare se det ljusa i det svarta. Men jag tror att där och då är du äkta. Har fokus på det viktiga. Det riktiga. Du hittar hem. Till dig själv. Ibland när polletten trillar ner. När man är närvarande. När man ser bortom sitt ego. Sin bubbla. Sitt ekorrhjul. Sitt självförverkligande. Sin egna begränsade världsbild. När vi släpper bilden att vi ständigt ska förbättra oss och göra bättre. Vad vi än gör. När vi släpper den drivkraften. Och hittar den andra drivkraften. Som bygger på att du är. Att det är okej att vara du. Att vara nöjd. Att vi duger som vi är. Att det viktiga är hur vi är. Att vi är närvarande. Mot oss själva och andra. När drivkraften handlar om något som vi på riktigt mår bra av. När drivkraften är kärlek, medkänsla och generositet. Det är då meningsfullheten finns där. Känns där. Ljusglimtarna. Även om allt är kaos. Var du än är. Vad du än gör. Hur du än mår. Så är det på riktigt. Just precis där du ska vara. Man kan vila i det. Och det är befriande skönt.
 

Kärleksbanden

Kategori: Allmänt

 
Jag kommer ihåg hur det kändes att lämna barnen för första gången. På dagis. Det glada lilla ansiktet som först ser lite förvånat ut. Sedan lite förvirrat. Som sedan blir väldigt ledsamt. Förtvivlat. Som om hela världen rämnat. Otröstlig. Krängande stretande kropp. Dom runtomkring som försöker ge trygghet och lugn. Försöker erbjuda både det ena och det andra. Ens egna känsla av svek. Känslan av det onaturliga att lämna bort barnen till en främmande människa. Flera nya människor. Många timmar. Fler än dom vakna man själv har tillsammans. En seg osynlig navelsträng som drar och sliter. Som inte vill gå av. Rädslan när man släpper kontrollen. Måste. Tvingas släppa. Och när man kommer ut. Sätter sig i bilen och gråter förtvivlat. Låter tårarna rinna. Försöker lugna sig själv. Det går bra Ulrika. Det är naturligt. Det är precis som det ska vara. Det känns snart bättre. Snart blir hon/han glad igen. Tänker på annat. Leker och har roligt. Utvecklas. Tar små steg ut i livet.
 
På morgonen fick vi det stora ärofulla förtroendet att ta hand om urgulliga Valter. Hos oss för första gången själv. Hos farbror, faster och kusinerna. Han var såklart ledsen. Några stunder av distrahering. Borrmaskin, barn, hund, katt, korv, kaka och farbrors gåband. Hans lyckliga lilla nöjda ansikte när Andy kom tillbaka efter en kort stund. Absolut urgullig. Han klarade av det bra. Nästa gång går det ännu bättre. Duktiga Valter. Och duktiga Andreas. Och glada är vi. Och tacksamma för att vi fick rå om honom en stund.
 

Pannkakan från Skarpskyttegatan

Kategori: Allmänt

 
På några småkillars önskemål läggs nu mitt pannkaksrecept ut. Så att deras mammor och pappor kan steka mina pannkakor. Receptet kommer ursprungligen från min mamma. Jag har använt det så länge jag kan minnas. Serveras med socker, vispgrädde, skivade bananer och din favoritsylt. Kanske annnan färsk frukt eller bär. Och en smula kärlek. En megakaloribomb. Men min åsikt är att om man nu ska äta pannkakor ska det vara smaskigt. Om man måste vara nyttig är det bättre att låta bli.

4 pers

7,5 dl mjölk
0,5 tsk salt
0,5 tsk socker
5 dl vetemjöl
1 ägg

Vispa ner dom torra ingredienserna i mjölken och ägget. Låt gärna stå en stund. Stek i gjutjärnspanna med cirka 1 msk riktigt smör per lagg. Häll i lagom med smet i pannan så att du kan vinkla runt smeten så den når stekpannekanten. Den ska bli gyllenbrun och frasig. Smaklig!

 

Spännvidd enorm

Kategori: Allmänt

 
En helt vanlig måndag. Med graviditetsutredning, läkarbesök och jobb. Från den ena stolen till den andra och tredje. Lunch och kaffe med min Olivia. Ljuvligt. Notera vintermuggen. Snart kommer jesusbarnet och alla hedarna. Vi hoppas iallafall på det. 
 

Strandplankan

Kategori: Allmänt

 
 
Vilken höstdag. Plankan ute på stranden. Det är himla härligt att träna ute. Få andas in frisk luft samtidigt som kroppen får jobba som den mår bra av. Bli en del av naturen. Samklang. Inte motklang som i så mycket annat vi gör.  Lyx. Hälsa. Shit in. Shit out. Fast tvärtom. 
 
 
 

Tändstickor i en liten ask

Kategori: Allmänt

 
Från Kristina Stark Design. 
 
 
Jättefin behållare för tändsticksasken från Solstickan. Två storlekar, i olika färger och material. Bland annat vit, svart eller solgul. Numera även i mässing tror jag. Johanne på Curri i Härnösand säljer askarna. Guldkant på vardagen i en liten ask. 
 

Skruva med Ivar

Kategori: Allmänt

 

Brukar komma in i ett meditativt flow när jag skruvar. Insåg idag att det till stor del spelar roll vad jag ska skruva för något. 150 kvadratmeter trall. Meditativt. Furuskåpet Ivar. Inte meditativt. Hittat tillbaka till svordomar och fula uttryck som jag inte använt sedan högstadiet. Håll i er. Känsliga läsare avråds att fortsätta läsa nu. Jag sa "Kn**** en getjä**l." Va!? På riktigt. Jag är 42 år och har inte kommit längre än så när jag blir riktigt arg. När jag har noll tålamod. När furuskivan vickar och ramlar. När furuskivorna vägrar att klicka med varandra. När träpluggarna vägrar att hitta in. När det tunna vikbara bakstycket inte passar. Och viker sig. Jag förvånar mig själv ibland. Vad hände med tålamodet. Har vi bara en viss bearbetningsmån och sedan är det kört. Utveckling mellan nivå 1-7. Därefter utveckling endast i extremt sällsynt fall av mirakel. Men det blev till slut fint och bra. Lite hängiga dörrar kanske. Men jag låtsas att dom ska hänga så där. I olika nivå. Lite charmigt. Avslappnat liksom. Och nu slipper vi dammiga skålar att diska av innan varje användning.

 

Grottan och flyktingbilar

Kategori: Allmänt

 
 
Återhämtning ute på ön. Både jag och Daniel somnade i soffan igår kväll. Tidigt. Otroligt trötta. Väldigt avslappnade. Daniel först såklart. Och det obligatoriska momentet när han somnat och vaknar till och låtsas som om han inte sovit. Han vaknade mitt i SNN News. Med Mikael Tornving. Det blev roligt. Väldigt avslöjande när han trodde det var riktiga nyheter. Sov som en stock. Länge. Man sover så gott i timmerhus. Det är så härligt tyst. Tyst tyst. Tyst på riktigt. Behagligt stilla. Inget durrande. Inga ljud utifrån. Inga bilar. Mopeder. Människor. Underbar morgon idag. Kallt och friskt ute. Sol. Älskar tallarna. Naturen. Och inne är det varmt och skönt. Trä ger sådan varm och behaglig känsla. Och dottern är också på ön fast några kilometer bort. I grottan som tjejerna kallar fästningen på Havstoudd. Några av killarna på konfirmationslägret trodde på riktigt att vår buss var en flyktingbil. Ungdomar. Jag vet inte riktigt om det var kul eller inte. Kanske lite. Det blev tydligt varför storbarnen hellre vill ta lillbilen i alla lägen. Och idag tar vi vår "flyktingbil" och far in på några ärenden i stan. Hämta mer vatten till vår grotta. Och pressar en kickstart innan utfärden. Den är beroendeframkallande och ger enormt mycket energi. Stark. Som en hälsosam variant av en redig whiskey. Greenkick. 
 
 

Lambihav

Kategori: Allmänt

 
Fick en del toalettpapper av Daniel igår. Låg på vardagsrumsgolvet. Och stretchade. Fick dom över mig. Han log. Jag log. Peace. Du är förlåten. Även fast det inte var hans fel. Han hade handlat godsaker till ikväll. Han finns och är närvarande. Han lyssnar och jobbar. Fina han. 
 

Dödssynd nummer ett

Kategori: Allmänt

 
Gud nåde den som tar det sista toapappret och inte fyller på med en ny rulle. Det måste väl ändå vara allmänt folkvett, sunt förnuft och en skopa kärlek till sin nästa. Tycker jag. Och vad händer idag. Också. Sitter redan. Klar. Inte påfyllt. För sent liksom. Helvete. Fan. Helvetes jävla fan. Helt enkelt. I sådana här situationer svär jag alltid som besatt. Det är ofrånkomligt. En slags nödutgång så inte min hjärna ska explodera eller något. Hur är det möjligt. Som Edvin brukar säga i n t e  r o l i g t. Och jag är ensam hemma. Förstås. Ingen att ropa till. Ingen att gasta efter. Skälla på. Be snällt. Förutom Henke. "Henke, gå och hämta toapapper! Ja gå då! Hämta toapapper!! Ja får matte se, gå iväg!" Jag prövar faktiskt. Men det funkar såklart inte. Det där med toapapper har vi inte tränat. Konstigt nog eftersom det här händer typ hela tiden i det här huset. Min bestämda uppfattning är att jag är den enda i familjen som fyller på. Och jag har rätt. I den här frågan. Helvetes jävla skit. Ursäkta mig. Men fan så irriterande. Små pyttepytte bomullspaddar blir min räddning. Till slut. Nöden har ingen lag.
 
 
 
 

Kallhuset

Kategori: Allmänt

 
Det är kallt. Jag och Henke fryser. Jag klär på mig. Henke darrar för att hålla värmen. Bäddar in honom i flera täcken på en fäll. Själv sitter jag med mössa, stickade tjocksockar och stickad tjocktröja. Det är kallt ändå. Och vi är inomhus. Som vanligt med andra ord den här tiden på året i det här huset. Kallhus. Jag brukar få för mig att det är Daniels fel. Att han snålar med värmen. Så är det ju inte. Men det är så lättsamt att skylla på någon annan. Och jag kan aldrig fatta hur man gör där nere i källaren för att höja värmen. Vill nog inte fatta. Så himla tråkigt. Så jag är hellre kall. Som nu. Väntar på att snön ska komma. Såg några tappra flingor tidigare idag. Men dom var få. Små och blöta. Jag vill ha massor. Stora fjäderlätta duntussar. Som seglar ner sakta. Vickande lite fram och tillbaka. Kom igen nu. Let it snow, let it snow, let it snow.
 

Byxringning

Kategori: Allmänt

 
 
Det händer ju titt som tätt det där med byxringningar. En av mina väninnor byxringer mig rätt ofta. Får hänga med på ett hörn när hon pratar med Amalia och Hilding. Ofta på väg till något. Det är lite roligt. Jag brukar känna mig lite hedrad. Jag står i hennes telefonbok. Hon ringer mig. Det är fint. Idag byxringde jag min bästa vän sedan 36 (hjälp!!??) år. Vi hade ringt om varann flera gånger. Och till slut råkade jag byxa henne. Hon trodde det var tjall på linjen. Först. Blev lite ledsen sedan. När hon förstod. Men egentligen var det en kompling. Hon är en av mina favoriter i telefonboken. Det är fint. Det är kärlek. Tänk när vi var tillsammans jämt. Nu kommer vardagen emellan. Ofta. Och fem mil. Saknar henne massor. Min skyddsängel och jag.
 

Kommunikationserror

Kategori: Allmänt

 
Otroligt jobbigt och störigt. Vad är det med mig och prata med djur? Särskilt hundar och katter. Måste förställa rösten. Prata fånigt. Säga fåniga saker. "Mattesch lilla bäbisch!!! Lilla BÄBISCHEN!!!!" Och så vidare. Göra ljud. Jag har börjat skälla med Henke också. Dom flesta normala hundägare gör ju inte det. Dom flesta brukar försöker stävja och komma till rätta med skällandet. Fast nu är ju Henke ingen vanlig hund. Och jag ingen vanlig normal matte. Och Henke skäller dessutom väldigt sällan. Det här beteendet verkar öka med åldern också. Not good. Daniel och barnen tittar lite underligt på mig. Blicken med en smått oförstående touch. Dom tycker jag är fånig. Pinsam. Jag förstår dom. Tycker jag är rätt pinsam själv. Men jag har svårt att sluta. Sitter tydligen djupt det här. Ofrilliga attacker. Jag pratar inte med svampar i alla fall. Check på den.
 
 

Sommarlov och skolstolar

Kategori: Allmänt

 
Fint ljus på hemmakontoret idag.
 

På ett sommarjobb för nästan tjugo år sedan nu fyndade jag tio stycken skolstolar för 1 SEK per stol. Det var länsstyrelsen som höll en lite auktion för dom anställda. Anställd redan då. Va! Fatta. Väldigt nöjd. Jättefina. Stapelbara. Fina att ha framme. Perfekt att stoppa undan. Två av stolarna är utlånade sen länge. Kommer inte ihåg av vem. Jag har inte fått tillbaka dom i alla fall. Resten har min syster. Pryder hennes vardagsrum. Och idag hände det igen. Hittade tolv stycken skolstolar på Erikshjälpen. I ljusare trä. Jättefina blanka aluminiumben med vita gummipluttar längst ner till skydd för golvet. Inte 1 krona styck. Men billiga. Och i hyfsat skick. Svåra att få tag i. Jiha idag. Nöjd är ordet.

Noll koll

Kategori: Allmänt

 
-Tänker du se matchen ikväll?, ropar jag till Daniel. Tystnad.       -Älskling, jag ska ju dit och titta. Med kunder. Jag sover över en natt. Jag sa ju det igår, ropar Daniel tillbaka. Stökandes på kontoret. Aj fan. Jag har noll koll. Lyssnar väldigt dåligt till det folk berättar. Uppenbarligen. Va roligt för dig tänker jag ropa tillbaka när beskedet lagt sig. Men han har redan hoppat in i duschen. 
 

H by night

Kategori: Allmänt

 
 
Froken_sot har varit ute på äventyr ikväll. Till cykel. Siffror och uträkningar hit och dit. Prognoser. Oklarheter. Ingen aning vart det leder. Men oavsett. Roligt. 
 

Snöslungan och brittsommaren

Kategori: Allmänt

 
Underbar brittsommardag. Vattnet avstängt på landet. Inpackning av utemöblerna (nästan alla) och gräsklipparen i stan. Fram med snöslungan och göra plats för min bil i varmgaraget. Nu kan kylan och snön komma. Bring it on. Jag är redo.
 
 

Schackpjäs och keramiska malverk

Kategori: Allmänt

 
 
Gillar den här nya kryddkvarnen som har kommit. Inte lika hög och klumpig som den förra varianten. Från IKEA såklart. KRYDDIG med keramiskt malverk. Finns i vitt och petroleum. 99 SEK. Som hittat. Den har varit slut ett bra tag, men fanns nu återigen på lager. Så fin. Lite som en schackpjäs. Fast större. Nu på plats på Hemsön. 
 
 

Musikal med Kansas

Kategori: Allmänt

 
 
Sen tefrukost med Daniel. Vi långfikar på helgerna. Vi är enormt duktiga på det. Minst två timmar. Annars är det inte helg på riktigt. Och idag har vi tre sångfåglar hemma. Det känns som att vi är med i en musikal. Eller i en film. Bakgrundsmusik till det som händer vid frukostbordet. Högt och glatt. Lite Mamma Mia! över det hela. Och det går bra. Himla härligt.
 
Tekannan är ett loppisfynd från Rörstrand. Och heter Kansas.
 

Monkiday

Kategori: Allmänt

 
 
Vaknade sur som en citron. Av ingen anledning alls. Ville bara hålla mig undan. Och hoppades på att ingen vill prata med mig. Gick ut i solen. Som värmde. Det var varmt i luften. Och vindstilla. Och hela Härnösand lyste orange-gul. Av alla lönnarna. Jag har aldrig tänkt på att vi har så många lönnträd. Kanske lyser dom extra mycket den här hösten. Extra klart. Och jag blev lite mindre sur. Sedan body balance. Och jag blev avslappnad. Och trött. Faktiskt lite glad och snäll också. Så att monkitröjan åkte på. Med glada ögon. Mot världen.
 
 
På bilderna. Henke och Edvin myser. Olle slappar.
 
IKEA och Birsta på eftermiddagen. Jag gillar i n t e Biltema. Ännu v ä r r e är Jula. Ursäkta, men fy fan så tråkigt. Det kröp i hela min kropp. Kände mig som en femåring som inte ville vänta alls. När en minut känns som en hel timme. En hemskt tråkig timme. Och alla människor. Jag säger som dansarna igår. No! No! No! 
 
 
Snart hemma. Vårdkasberget tornar upp sig. Som en välkomnande kram. Hej, Ullis! Hej, Härnta! Lite musik på det här. Sen så. Är jag redo för en lördagkväll med barn och vänner. Ps. Jag fattar inte hur det kommer sig att min tonåring och hennes vänner lyssnar på musik som jag lyssnade för 20-30 år sedan. Kul (?) men konstigt. Ds.
 

MORE! NORRDANS!

Kategori: Allmänt

 
 
Norrdans är alltid en upplevelse. Som berör. Gårdagens dansföreställning gjorde avtryck. På många sätt. Glesbygdsliv. Världspremiär. Makalös dansuppvisning. Magiska dansare. Mycket humor. Och även en stor skopa ångest. Surrealism och vilsenhet. Svårmod. Fångade fingertoppskänslan för glesbygdens solsida och skuggsida. Våra utmaningar. För oss själva och för dom som kommer hit. Curling och Anette Norberg på ett hörn. Sinnestillstånd, sopning och allvar.  Kontrasternas kontrast. Dans spänner över en sådan fysisk räckvidd med många ingredienser, uttryck och dynamik. Livfullhet, känslouttryck, explosivitet och fart. Det var fantastiskt. Hur som. Min favoritdansare var Stacey Aung. Magisk på alla sätt. Som en magnet på scenen. Vill bara se mer och mer. Ville inte att det skulle sluta. Fick lov att flytta fram till rad ett för känslan är så fantastisk att vara nära scenen. Där det händer. No! Yes! More! Yes! More! Hahahaha! Det har regnat sedan i måndags. Vem var det? Han har vi inte sett förut. Är han en utlänning? Ps. Det här sista förstår bara vi som går och ser dansverket. Ds. Gör det. 
 

Glesbygdsliv, tjoho!

Kategori: Allmänt

 
Ikväll har Norrdans världspremiär på verket Glesbygdsliv. Älskar Norrdans! Ni som har möjlighet, gå och bli överrskade. Underbar konst- och dansupplevelse! Föreställningen går även på söndag.

Koreografi: Marcos Morau & La Veronal / Yossi Berg och Oded Graf.

Bilderna är från deras Beautiful Beast av Thomas Noone.
 
 

Två kokta ägg och en kram

Kategori: Allmänt

 
 
Finns det något bättre än en kram. En riktig innerlig kram. Vilken dag som helst. Var som helst. När allt stannar till för en stund. Jag tror inte det. Så anspråkslöst. Oladdat. Kravlöst. Kärleksfullt. Omtanke för mig. 
 
Barnen har gått och lagt sig. Jag och den nyss hemkomna maken tar en whiskey framför brasan. Det sprakar. Det är mörkt. Det har varit en sjukt intensiv dag med möten hela dagen. Och vi behöver inte prata. Bara sitta. På trettio minuterslunchen cyklade jag som en galning hem. Cyklade vidare runt KA5 med Henke. Hem igen. Slängde i mig två kokta ägg och ett glas kickstart från morgonens överblivna juice. Upp på cykeln igen och cyklade järnet ner till jobbet. Ja järnet. Man sa så på 80-talet. Jag lovar. Precis i tid till nästa möte. Sladdade ner i en stol och stopppade i mig en banan. Kände livet inom mig. Kanske i lite för hög dos. Men ändå. Ska nog säga några ord till Daniel iallafall. Mycket mer sugen på prat när jag har fått vara ifred en stund. Daniel andas väldigt tungt. Oroväckande avslappnat. Zzzzzzzzzzz
 

Under min huvudkudde

Kategori: Allmänt

 
Båda hemma. Mina änglar. Lycka. BMX-killen. Den nya konfirmanden. Jag har rätt vaga minnen av min egen konfirmation. Kommer ihåg att jag hade en väldigt lustig lugg. Det har vi ju ett bildbevis på. Mycket annat fokus då. Jag kommer ihåg att jag länge läste den där röda lilla boken man fick av skolan. Nya testamentet. Vem hade trott det om mig. Den låg under huvudkudden när jag var liten. Läste från början till slut. I hemlighet. Och den blev mer och mer trasig. Men jag slängde den inte. Den ligger nog sparad längst ner i någon av mina kartonger nere i källaren. Antagligen i min gamla trälåda som jag gjorde i slöjden. Den laserade. Jag var nyfiken då. Ville tro på något större. Kunna be om hjälp när det behövdes. Hitta ett lugn om att allt skulle ordna sig. Känner nog samma sak idag egentligen. Tror. På något. Jag varken kan eller vill definiera på vad. Det känns oviktigt. Någon slags andlighet. Ett sammanhang. Om livet.
 

Happy baby

Kategori: Allmänt

 
 
Fortfarande samma känsla av lugn nu på morgonen som efter body balance-passet igår kväll. Kropp och själ får precis vad den behöver. Härliga instruktörer som vecka efter vecka ger mig detta. När jag kan och har möjlighet. Kan rekommenderas starkt. Perfekt styrke- och yogaträning som komplement till rena konditionspass. Ger kroppen balans och rörlighet. Håller dig mer skadefri oavsett vad du nu än håller på med. Ny release igår. Så alla rörelser är nya för alla. Kom och pröva!
 
Den dagliga grönsaks- och citrusjuicen. Och espresso. Katching och god morgon! Imorgon kommer Daniel hem, jihaaa! Ps. Bilden på mig är till dig, raring. Missade ditt Facetimecall. Ds. 
 
 
 

Hundra nyanser av gult

Kategori: Allmänt

 
Soluppgång 07.00. Vaknar till ordentligt av utsikten. Gooood morrrrrgon, du med! 
 
 
Fantastiska färger idag. Höstfärgerna är så vackra. Hundra nyanser av gult, orange, rött och brunt. Explosion av färger. Och precis när löven börjat falla. Frasiga. Lätta. Underbar matta att gå på. Prassla i. I smyg dansa på. Vill göra en stor lövhög och slänga mig i. Lägga mig ner. Titta upp i himlen. Träden ser ut som solnedgångar. Glöder. Verkar nästan brinna. Magi. Faktiskt ren magi. Precis framför näsan på oss. 
 
 
 

I have a dream

Kategori: Allmänt

 
Det är lite synd om maken. Han fick lov att åka till Cannes på jobb. På en söndag. Se så ledsen han ser ut. Fem dagar. Det blir tufft. Och hemma dansar råttorna på bordet. Tjoho. Daniel är såklart värd det. Sliter som en tok. Och det är ingen walk in the park. Jag vet. Måste bara dryga mig lite. Våra jobb ser så olika ut. Hans president har mer klös än självaste statsministern. I nivå med Obama. Livvakter och helikopter. Visioner och mål. Engagemang och en förmåga att nå ut. Entusiasmera med energi. Glöd. Väldigt amerikanskt. Men tyskt. Det är iallafall härligt att få vara med på hans resa. Han lever sin dröm.
 

Kickstart

Kategori: Allmänt

 
Kickstartar morgonen med grön juice. Citron, selleri, ingefära och broccoli. Ner i råjuicepressen. Ett jävla liv och sedan klart. Ljuvlig nyttig kickstart på morgonen. Drar lite i mungiporna. Frisk kan man säga. Vill man ha den lite vänligare. I med äpplen, ananas eller mer broccoli. 
 
 
Mild yogurt med linfrö, pumpakärnor och blåbär. Grönt te. God morgon måndag!
 
 

Uppfostran och ursäkter

Kategori: Allmänt

 
Jag har precis diskat bort min dotters disk från ett tårtbak. Mycket disk. Utspritt. Hon brukar få diska undan själv men den här gången drog hon. Det var bråttom till födelsedagsbarnet som skulle firas. Olle och hennes kompisar ger en hembakad tårta i present. Det är kärlek det. Hemgjort. Omtanke. Tid. Jag är glad att dom är här och stökar till. Bubblandes. Skrattandes. Exalterade. Jag borde säga till att dom ska städa efter sig. Men jag har inte hjärta att sinka dom. Och dom vet ju. Egentligen. Vanligtvis är den diskade högen cirka en meter hög i diskstället. Det är med fara för livet som man plockar något från den stapeln. Plockepinn med glas och porslin. Plötsligt försvann dom. Inte ett hej då. Upptagna på sina moln. Läste sedan en länk på facebook om en förälder som varit på skolan och fått en smärre chock över barnens sätt att uppföra sig. Mot vuxna och mot varann. Det är inte lätt att vara förälder. Fantastiskt på många sätt men enkelt är det inte. Jag blir lite smått upprörd när jag hör att kärlek är det enda barn behöver under sin uppväxt för det är INTE sant. Jag blir faktiskt till och med förbannad. För det är att göra det väldigt lätt för sig själv. Och sitt ansvar som förälder. Kärlek löser inte allt. Alla behöver vi kärlek och i synnerhet barn. Det är viktigaste av allt. Det är enligt min mening det som betyder något. Men där slutar inte vår föräldraroll. Annars hade det varit enkelt. Kärleken till våra barn är ju rätt enkel och okomplicerad. Egentligen. Den outgrundliga omvälvande djupaste kärleken. Att ge kärlek till barnen är the easy part. Det tror jag dom flesta föräldrar känner. Kanske svårare ju äldre barnen blir eftersom ens arena som förälder blir mindre och mindre i vart fall ur barnens perspektiv. Men resten. Ansvaret att uppfostra barnen. Lära dom det dom behöver för att funka socialt och på alla andra sätt. Främst för deras egen skull. Man vill ju att barnen ska få kompisar, funka i skolan och klara sig i dom sammanhang dom måste befinna sig i. Ge dom schyssta verktyg helt enkelt. Och här behöver vi föregå med gott exempel och sätta stopp när det behövs ett stopp. En gräns när dom behöver en gräns. Staketet som ger trygghet för barnen. Och stöttandet peppandet behövs inom staketet. Och kärlek såklart. Om och om igen. Så lär ditt barn det ditt barn behöver lära sig. För det är ditt ansvar som förälder. Inte andra vuxnas ansvar. Eller barnens eget ansvar. Det är enormt svårt. Ofta. Ibland gör man fel. Ordentligt. Ibland avsiktligt. Ibland omedvetet. Ibland orkar man helt enkelt inte. Ibland är jag en katastrof. Ibland super. Jag är ingen perfekt mamma. Långt ifrån. Men jag försöker att inte skylla ifrån mig. På någon annan vuxen. Eller på skolan. Jag är öppen med att jag tycker det är svårt. Jag försöker inte framställa mig som någon allsmäkigt mamma som vet allt om föräldraskap bara för att jag fött fram två barn. Jag försöker att kontinuerligt reflektera över mitt föräldraskap. Jag försöker bli bättre istället för att vara upptagen med att försvara mig. Eller kasta skugga över skola, lärare och dagens undervisningsmetoder. Bara för att det är svårt är det inte okej att inte försöka. Eller gömma sig bakom någon klysha till bortförklaring. Typ "jag låter mitt barn vara barn". För barn är växande begåvade underbara individer som vill och behöver lära sig massor. Dom kommer här och nu kanske inte applådera dig alltid. Kanske inte senare heller. Det kan man inte förvänta sig. Men det är ju inte heller därför vi gör det. För att bli poppis eller bästa vän med våra barn. Vi försöker göra dom en tjänst. Av kärlek och med kärlek bör vi försöka lära dom det vi kan. Det ligger liksom i sakens natur att det blir protester emellanåt. Det tar kraft och tid. Tid vi borde ta oss. För att barnen är värda det. Och behöver det. 
 

Morgonpics

Kategori: Allmänt

 
 
Barn vakna. Hund vaken. Tornado in. Vad hände?
 
 
 Frukost väntar. Och handboll. Tornado ut.
 
 
 
Bara jag, Henke och Kitty kvar. Upp och hoppa. Långfrukost och solsken väntar. Massor av tidningar. Och morgonsnack. 
 

Dansa bort barren

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hela bilen dånar. På småkillarnas begäran spelas Isaacs spellista på Spotify. Sunshine med Matisyahu. "-Är det här verkligen Isaacs spellista? -Ja, det är det. -Okej." Nöjda. Dom gillar sin storebror. Allt han gör är bra. Idag har det höststädats igen. I skogen och i stugorna. Vi delar upp det så det inte känns så tungt. Roligare för oss och barnen. För egentligen är det roligt att göra fint. Så vi har i lugn och ro pulat på. Gonat. Feng shuiat på landet. Naturen och havet ger mig energi. Hittar in dit jag ska. Back to basic. Livskraft. Urkraft. Lugn. Höga kusten äger som barnen skulle sagt. Ofta. Och idag rök fler träd och buskar så utsikten är nu omöjligt ännu mer vacker. Men tallarna är kvar. Älskar våra tallar. Trots alla miljarder barr. På minussidan. Dyngblöt hela jag. Kall. Men vem har dött av att bli lite blöt? Extra bonussidan. Det är varmt och mysigt inomhus. Kura skymning. Daniel har dansat bort barren från trallen. Det var en kul syn. Jag är rätt lättroad. Något att vara glad över. Surkartar undanbedes.
 
 
 

Böcker memory remind

Kategori: Allmänt

 
 
Högläsning vid frukosten. Ur mina första böcker. Blogg-till-bok-böcker. Killarna tycker att det är kul. "Titta här är jag!! Vad står det här? Kan du läsa? Läs HÄR!!" Och så vidare. Jag gillar dom. Gullungarna såklart. Men även böckerna. Det är lite fånigt. Det är ju bara mina bloggar. Men det är många minnen som kommer upp. Många fina bilder. Många tankar. Som jag annars sannolikt skulle glömma bort. Alltså. Det är väldigt väldigt roligt. Och bloggandet betyder mer för mig än vad jag först trodde. Det är inte bara en blogg. För mig. Kanske oviktigt för många. Det är ett sätt för mig att uttrycka mig. En del av mig. Det är roligt. Det tar tid. Men är just nu värt det. Och så har det resulterat i ett par böcker. Egobooks. Memory remind.  
 
 

Do donk in i soffan

Kategori: Allmänt

 
 
Det är något visst med järnvägsstationer. Alla möten. Avsked. Resor bort till äventyr. Semester. Ibland jobb. Resor hem. Till familj och vänner. Alla är på väg. Det är ett flyt som känns lite högtidligt och vackert. Lite rejält liksom. Tid som passerar. Historia. Just nu. Framtiden. Minnen. Men framför allt avsked och välkomnanden. Kramar. Innerliga. Lycka. Sorg. En mega jätteklocka. Stora visare. Tabeller. Ankommande och avresande tåg. Alla dessa spår. Visslande ljud från tågrälsen som berättar att tåget snart kommer in till stationen. Och sedan. Do donk do donk do donk. Gnisslande ljud från bromsarna. Knäpp i högtalarna. Burkigt meddelande till resenärer och övriga. Tystnad och stillhet. Och sedan rörelse igen. Människor på väg någonstans. Sedan stängs dörrarna. Ett ögonblicks tystnad. Och sedan do donk do donk do donk.
 
Ikväll har vi två små barn hemma. Till slut. Som inte ska någonstans. Bara vara hemma. Matlagning och Idol. Säng säng säng. Sova sova sova.
 
 

DiWEEKEND och fredagar

Kategori: Allmänt

 
 
Today is DiWEEKEND-day! En underbar start på vilken dag som helst men eftersom den bara kommer ut på fredagar, särskilt fredagar. Guldkant på tillvaron. Lagom mix av spännande intervjuer, mat, färg och form. 
 

Kontoret på min ö

Kategori: Allmänt


Jag har i princip krypavstånd till mitt jobb. Det är sällan jag behöver krypa dit. Men jag skulle kunna om jag ville. Och det är ju super. Vad vet man. Även fast jag gillar min arbetsplats är det ibland mycket bättre att sitta hemma. Jag har lätt att känna mig instängd. Inlåst. Jag behöver öppna ytor. Space. Ljus. Hellre kisa än neddragna persienner. Variation. Flexibilitet. För att kunna fokusera. Hitta inspiration. Och det får jag. Kan i den mån det funkar med arbetet och övriga på jobbet sitta hemma och jobba. Det är lyx. Jag kan breda ut mig över ett stort bord. Jag kan dricka kaffe konstant. Äta en och annan kaka. Pilla mig i naveln. Jag kan koncentrera mig bättre på en särskild uppgift. Fokus utan ofrivilliga avbrott. Släppa in luft genom altandörren och njuta av den totala stillheten som infinner sig när alla barnen och Daniel kilat iväg till skola och arbete. Okej, det kan bli för mycket kaffe. Men annars är det skönt. Sitta oduschad och rufsig i håret. Gårdagens sminkrester kan lugnt sitta kvar. På med en one-peace och sedan jobba. Omvärlden på lagom avstånd. Lite som att bo på en öde ö. För någon dag. Det är iallafall känslan. Hoppa i ett par kängor och ta en prommis med Henke. Som nu och då kommer och tittar till mig. Med sina greveögon och huvudet på snedden. Först åt höger. Sedan åt vänster. Ska vi? Ut? Snälla? En stund? Och via telefon, mail och lync når jag alla mina kollegor. Vi kan dela skrivbord och diskutera online. Lätt som en plätt. Via videouppkoppling kan vi till och med se varann. Dokumenten når jag via ett vpn-system. För mig är det rena rama magin. Ofattbart och helt underbart. Och sedan helt plötsligt ramlar barnen in. Och jag får förmånen att höra dom på håll pysslandes med sitt. Levandes sina liv. Med sina egen magi. 
 
 

Rolls Royce och rostat bröd

Kategori: Allmänt

 
Vi har varit tillsammans i typ tjugotvå år. Jag och min Dualit-brödrost. Det är lång tid det. Insparade sommarlovspengar investerades väl. I denna brödrostarnas Rolls Royce. Den är rostfri och handgjord i England. Min syster och hennes sambo ägde en. Den var så fin. Och jag apade efter. Såklart. Förlåt syrran. Och sedan den sommaren har vi hängt ihop. I vått och torrt. Fortsatt att fungera. Trots en och annan flytt. Ett och annat tapp i golvet. Rostar bäst i mitten. Sämre i ytterkanten. Den rostar inte exeptionellt bra. Men det är som med en gammal engelsk sportbil. Ett särskilt brumm i motorn och en särskild känsla i formen. Samspelet. Japp, jag älskar min Dualit.
 

Hängmörad biff utan bearnaise

Kategori: Allmänt

 
Ja vad säger man? Inte världens roligaste to do. Men definitivt en viktig en. Men ändå. Gå till en ensam liten stackars barack. Sätta sig i ett litet väntrum till dess att dörren öppnas. Försöka komma ihåg grejer om sig själv. När, var och hur. Mycket svårt. Och sedan. Gå in i nästa lilla rum. Hej hej. Japp, jag tar av mig tröjan. Även fast du är man. Det här känns helt naturligt. Jaarå. Men allvarligt. Måste det vara en man som står där och ska plåta ens bröst. Ett efter ett. I olika vinklar. Inklämda och nerpressade. Det kan göra lite ont. Okej. Kör på. Ingen fara. Bara naturligt rakt igenom. Han är proffsig. Men jag kan ändå inte sluta tänka på att det här måste vara ett drömjobb för en man som gillar bröst. Eller en kvinna. I och för sig rätt kliniskt och ocharmigt. Mer charkuteri över det hela. Hängmörad biff över kall disk. Utan bearnaise och potatisgratäng. Och egentligen är han ju en hjälte. Glad att han finns. Med sin mammografi. Och nu är det gjort än en gång. Håller tummarna för att allt är som det ska. Igen.