frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Memento mori, Minitrans

Kategori: Design

Jag har en egen. En alldeles egen. En orange buddistisk munk gjord av skumgummi. Fast det är egentligen inte en riktig munk. Det är en avbild av skaparen Fredrik Wretman. I en bokhylla med glasdörrar som står i skugga kan den klara sig i trettio år. Minst, kanske mer. Och allt eftersom den blir gammal torkar den och den kommer då att stelna och gradvis bli till damm. Tänk att ha en miniatyr av sig själv i skumgummi. Sittandes i en bokhylla. Se sig själv år efter år gradvis torka ihop för att tillslut helt förvandlas till pulver. Orange pulver. Om man är kvar då, så kan man ju i och för sig känna sig nöjd. Och kanske förhoppningsvis lite mer redo att dra vidare. Lite coolt. Kanske har man då kunnat ta in hela upplägget. Hela konceptet med liv och död. Jag har så himla svårt att ta in det där. Och det finns en tanke bakom Wretmansmunken. Buddistiska munkar klär sig i tygstycken som färgats oranga. Meningen är att det ska föra tankarna till trädens fallna löv som sakta förvandlas från grönt till orange, till brunt och slutligen till jord. Det ska symbolisera att allt är förgängligt. Att vi ingår i ett större kretslopp. Memento Mori som det heter. Herr Wretman brukar rekommendera köparen att luta sig tillbaka och försöka inse att verket nu nått sitt mest dramatiska och uttrycksfulla stadium. Att försöka njuta av skönheten i förfallet. Först fick jag panik. Va?! Ett konstverk som bara klarar sig i trettio år, t r e t t i o å r! För att sen försvinna helt. Men sen. Aha. Okäj. Låter fantastiskt. När jag tänker efter. Tillämpbart på det mesta. De flesta. Om man verkligen tar sig tid att titta upp. Om man vågar. Som en slags superlång meditation och terapi i ett. Lite Kristina Lugn över det hela. Utan snedbena och faktiskt ännu mer långsamt. Och jag älskar den. Han ser så fridfull ut den där Wretman.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: