frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Bara borsta tänder

Kategori: Allmänt

Det här är jag när jag borstade tänderna igår. Jag har ibland väldigt svårt att göra en sak i taget. Speciellt när jag borstar tänderna. Tror att jag tjänar in tid genom att göra något annat samtidigt. Men eftersom jag slutar borsta då tjänar jag inte direkt någon tid. Och eftersom jag har en tandborste i munnen och tandkräm som sipprar ut går allt oftast långsammare och jag är en total förlorare av tid. Ändå gör jag så här. Om och om igen. År ut och år in. Det är obegripligt. Otroligt korkat. Fast ändå på nåt sätt förståeligt. Om jag ska vara snäll med mig själv. Jag är en obotlig optimist. Kanske kanske går det. Ja. Jo. Näe. Jahapp.

Bensinmackshistoria

Kategori: Allmänt

Gulf är tillbaka i stan. Premiär idag. Vi som gillar retro tycker det är lite käckt. Och loggan är fin tycker jag. Blå, orange och vit. Vi firar med med Tip Top-glassar. Saknar den klassiska glasspåsen som fanns förr. Lite tjockare material och randig. Det var sånt härligt prassel i den. Eller var det innehållet som romantiserar påsen. Tror inte det.

Frukost i solen

Kategori: Vardagsliv

Unnar mig frukost ute i solen nu dom dagar det är fint. Läser tidningen i det fria. Hejar på alla morgonpigga. Bra start på dagen. Vägrar vårrusa. Nu för tiden.

Norrlandsljus och vakentider

Kategori: Sommaren

Det kan inte vara meningen att man ska sova när det är så här ljust ute. Det känns helt fel. Eller rättare sagt det känns helt rätt att vara vaken. Jag är superpigg. Det är ljust, soligt och jag är full med energi. Då kan man inte gå och lägga sig. Inatt väckte jag Daniel vid halv fyra. Det var så ljust så jag fick för mig att det var morgon. Och nu är klockan efter nio. Känns som om det är supertidigt. Jag vill gå på långpromenad med Henke. Och sedan vill jag tvätta och packa. Blogga. Jag vill inte gå och lägga mig. Däremot på vintern. När det blir mörkt här vid två på dagen. Då känns det väldigt naturligt att gå och lägga sig. Då borde man jobba typ några timmar per dag. Max. Och sova resten. Gå i ide, typ. Norrlandstider. Det borde införas.Och norrlandsljuset, det är så magiskt på kvällen. Det sipprar in från alla håll i hela huset. Och allt blir till guld med vackra skuggor. I hela huset. Solbadande när det är som bäst.

Yoga i värmen

Kategori: Träningsliv

Snart dags för yoga. Då blir jag såhär. Efteråt.

Släppa fjärrkontrollen

Kategori: Allmänt

Att ha tid att ta en promenad i solen på lunchen. Eller en cykeltur. För att det är roligt och härligt. Inte för att tänka på hälsan eller figuren. Det är ju också bra. Men jag tycker vi ska tänka mer på att hitta tillbaka till happy. Ge efter lite på kraven på oss själva. Släppa fjärrkontrollen. Njuta. Jag tänker på vad som får mig att känna fri och levande. Det är min väg.

Kay Bojesen apa

Kategori: Färg & form

Inköpt på Louisiana MOMA i Danmark. Efterlängtad apa. Av Kay Bojesen. Lite tjatigt kanske. Men jag gillar apor. Söta. Lekfulla. Och i trä. Den kommer få hoppa runt lite varstans. Så funkar det med allt hemma hos oss.

Min skatekille

Kategori: Familjen

Min kille är en skatekille. Han är en BMX-kille. En skid- och snowboardkille. Han älskar fart, hopp och trix. Snabb som vinden. Total balans-och kroppskontroll. Omtänksam. Känslig. Modig. Varm. Rolig. Klok. Gillar choklad. Och action. Urgullig. Han har fått mig att växa som person. Utmanat mig. Massor. Av kärlek. Love him!

Saknad och mirakel

Kategori: Familjen

Längtar efter Olivia. Och Isaac. Himla mycket. Dom åker runt i Medelhavet och har det säkert superduperbra. Såklart. Sol och massa bad. Och glass hela dan. Pillar sig i naveln. Precis som det ska vara. Världens finaste barn. Som jag hade turen att bli mamma till. Mirakel. Visste inte att man kunde älska någon så mycket. Visste inte att jag kunde sakna någon så mycket. Innan dom kom. Den här fina teckningen har Olivia gjort. Älskar er oändligt mycket mina gullungar. ❤❤

Orka cykla?

Kategori: Vardagsliv

Försökte cykla i samma fart som min Daniel springer. Nix, det gick inte. Jo, i nedförsbackarna. Men annars, nope. Fattar inte hur det är möjligt. Han springer fortare än jag cyklar. Jag måste skriva det för att fatta det. Gammcykel. Jag måste skylla på cykeln. Och all tårta.

Födelsedagskalas

Kategori: Familjeliv

Tänk att fira sin första födelsedag. Vilken grej. Man kommer ju inte ihåg den där dagen. Men jag inbillar mig att den var något extra. Lyckan och njutningen när man åt glassen eller tårtan. Total hängivelse. När det inte fanns något annat än nu. De snabba skiftningar mellan skratt och gråt. Glass eller inte glass. Så enkelt. Ikväll firades Valter ett år. Snorig och sjuk, men galet söt och charmig. Såg ut som Skrållan den dagen när hon travade ut i skogen och matade rävarna. Eller var det när hon målade om köket. Osannolikt härlig ålder. Gör allt som faller dom in. Med ett leende eller bubblande smittsamt skratt. Eller ett gapskrik och krokodiltårar. Lever fullt ut. Tills dom däckar. Valter gillade tårtan. Det syntes. Och jag gillade Valter. Och tågtårtan och rabarberpajen. Och där sprack mitt löfte om mindre socker på en och samma dag.

Adam & Eva

Kategori: Färg & form

Vissa föremål förknippar jag så starkt med vissa minnen. Vissa personer. Det här keramikparet hittade jag på loppis. Till slut. För gubben brukar oftast inte vara hel. Min farmor och farfar hade ett par. Dom stod i bokhyllan med glasdörrar i det fina vardagsrummet. Älskade att vara hos dom. Det första jag gjorde var att dyka ner i deras badkar. Men sen. Upptäcksfärd. Farmors busiga bruna ögon. Farfars snälla ljusblå ögon. Pliriga. Så keramikgubben och gumman får stå framme även hos mig. Som en påminnelse. ❤

Hotell Arne J

Kategori: Design

I Köpenhamn finns ett hotell som är ritat av mästaren Arne Jacobsen, Radisson Blu Royal Hotel. I lördags var vi där. Grått, gammalt och sunkigt förortshotell, typ. Tänkte jag. Först. Förlåt alla förortshotell. Men när vi kom närmare. Inte vitt och fräscht direkt, och oj. Det var lite som att kliva in i en annan tid. Ärofyllt att få gå in där. På nära håll se alla detaljer. Enkelt och mästerligt. Inte något överflödigt. Allt utsökt. Och möblerna såklart. Dom behöver inte kommenteras. Svanen, Ägget, Sjuan. Louis Poulsen-lampor med mera. Vart man än tittade. Trä, svart, marmor och vita detaljer. Himla himla fint. Andaktfullt åt vi lunch i restaurangen vid entrén. Godaste cesarsalladen jag någonsin ätit! Och en kall öl till. På stärkta manglade vita dukar. Och vita linneservetter. Mellan oss och världen ett fönster. Utanför trängdes turister, försäljare och danskar. Bara en handsträckning därifrån. Som att äta i en snökula utställd i framtiden. Och därinne i snökulan var det helt magiskt.

Ensam kvar på Arlanda

Kategori: Allmänt

Jag tror jag är ensam kvar på Arlanda. Vårt flyg från Köpenhamn var försenat. Och Sundsvallsplanet drog. Så här sitter jag på ett tomt Arlanda. Och Daniel är på SAS Servicecenter. Hoppas jag. Roligt. Eller inte. När Daniel är sur så är han bra mycket trevligare än jag är. Han är bara lite mer avslappnad och nertaggad typ. Nästan lite skönare. Och nästan lite mer attraktiv. För mig är det tvärtom. Tror jag. Jag är nog finare när jag skrattar. Jag gör mig inte heller på bild. Blommar liksom inte ut när någon tar fram en kamera. Blir väldigt stel och konstig i ansiktet. Lite förvriden sådär. Och ofta skelögd. Daniel är naturligtvis tvärtom. Han blommar ut på bild. Kanske är det därför jag trivs så bra bakom kameran. Eller så behöver jag bara mer övning. Hem och knäppa kort på mig själv. Typ. Fast näe, fy fan va tråkigt. Så här sur och trött var Daniel idag. En kort stund. Nu får han ta och komma för jag håller på att somna. Och här kommer han, tjohej va bra!

Louisiana Museum of modern art

Kategori: Design

Inga bilder tagna eftersom man inte fick fota inne på Louisiana. Jag är en sån där extremt tråkig och osexig typ som lyder alla regler. Nästan. Definitivt kamera-förbudsskyltar följer jag. Vill inte riskera att förstöra konstverken eller nåt. Det är väl säkert inte därför. Men ändå. Louisiana var fantastiskt. Byggnaden och läget i sig otroligt. Trädgården. Alla skulpturer. Utställningarna också. Butiken helt perfekt. Konst och design tillsammans. Och sida vid sida. Roligast var Tara Donovans verk. Konstverk formad av bara ett material. Stora jätteverk. Av t.ex. tandpetare, sugrör eller knappar. Googla!

Mot Louisiana

Kategori: Dans och kultur

Äntligen ska jag få besöka Louisiana Museum of Modern Art i Köpenhamn. Jävlar va roligt! Kommer det vara lika bra som det verkar? Hoppas det. Sedan bär det av till hotellet som Arne Jacobsen designat, Radisson Blu Royal Hotel. För att titta inte bo. Kanske ta en kall øl och ett smørrebrød.

I ❤ syrran

Kategori: Kärlek

Såhär på morsdag tänker jag på mamma såklart. Världens bästa mamma. Men även på min syrra som också är en superdupermamma. Syrran är min skatt. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Jag vet faktiskt inte vem jag skulle vara utan henne. Hon har lärt mig så mycket. Varit modig och visat vägen. Berett väg. Alltid låtit sin skitjobbiga lillasyster hänga med (nästan). Hennes livskamrat under 25 år blev som en storebror för mig. Syrran är fantastisk på så många sätt. Jag har funderat på hur jag ska kunna beskriva henne. Hon är vacker, otroligt vacker. Både på in- och utsidan. Hon har en otrolig känsla för färg och form. Det är nog inte någon annan som jag är så mig själv, levande och fri med som med min syster. Om jag behöver prata med någon om det jobbigaste svåraste svartaste så är det henne jag vänder mig till. Litar på henne till hundra procent. Hon är varm, inkännande och modig. Stark. Nyfiken och rolig. Klok. Ung. Modern. Tidlös är nog ett bra ord som beskriver henne. Lite Greta Garbo. Jag vet ingen som är så ärlig och rak som hon. Min syster vill inte att jag jämför henne med vår farmor. Förlåt syrran, men ni ä r väldigt lika varann. På många sätt. Och jag tyckte vår farmor var helt underbar och jag älskade henne så. Men jag älskar dig ännu mer. Du är äkta och på riktigt. Och det älskar jag. Vet inte vad jag skulle göra utan dig. Försvinn aldrig. ❤

Shopping

Kategori: Allmänt

Bröllopsstassen inhandlad, check. Dojjorna blir gröna. Kanske lite vingliga. Salig blandning i övrigt. Tokvaluta för hotellet som vi använder från och till hela tiden. Precis vid Lilla Torg. Känner mig lite nyförälskad i Daniel. Vilken tur vi kom iväg. Ska försöka komma ihåg det istället nästa gång jag får panik över lite packning. Och undrar varför jag sa ja. Ett halvt glas vin och sedan sex kilometers löpning var däremot inte så smart. Men utsikten vid Ribban ut mot Köpenhamn i solnedgången var makalös. Som en kuliss. Utslagen hägg och syrén. Det doftar sommar. Och nu kan jag tänka mig ta lite semester.

Frukost i Malmö

Kategori: Allmänt

Malmö. Herre gud, det känns som om vi är utomlands! Frukostpersonalen pratar engelska med oss. Ett levande sorl. Överallt. Utslagen vår. Gula rapsfält. Kullerstensgränder. Alla ser så passionerade ut. Livfulla. Energifyllda. Hoppfulla. Typ idag händer det, tjoho! Är det för att vi är närmare kontinenten. Folk har hunnit längre med att tina upp. Sett solen och känt värmen lite mer. Himla härligt. Tack, Malmö - I love U ännu mer idag. Måste avsluta frukosten och ta mig ut.

Malmö, I love U

Kategori:

Framme. Och ikväll blinkar Daniel sina Jude Law blinkningar. Hello Malmö, I love U. Och dig, Daniel. ❤

Lost in space?

Kategori: Allmänt

Ibland blir jag fundersam på vad som gör gott och vad som gör motsatsen. Som på riktigt hindrar människor från att må bra. Eller i vart fall må bättre. Det är så mycket jargong överallt. Och det känns inte alltid så äkta. Ett yeay! som egentligen är ett gulp! Kan vi inte bara lägga ner det? För allas skull. Att ha en positiv livsinställning betyder inte att man ska stoppa huvudet i sanden. Det betyder inte att man ska förneka det som är. Ropa hurra när man vill sätta sig i en garderob och lipa. Ljuga för andra men allra mest för sig själv. Det kan aldrig bli rätt om det inte är sant. Det måste vara äkta. Så tänker jag. Att ha en positiv livsinställning handlar om att se möjligheter, ha förståelse, se helheten och göra det bästa av det som är. Då behöver man veta vad som är. Det är den enda framgångsrika utgångspunkten. Jag tror inte man kan gena. Om man är lost får man göra lite eget detektivarbete. Och det är välinvesterad tid. Fokusera på att lära känna sig själv om man nu inte gör det. Vem är jag. Vad vill jag. Vad mår jag bra av. På riktigt. Leva sitt eget liv. Göra sin grej. Det ingen annan kan göra. Eller framför allt det ingen annan kan vara. Inte för att det ser bra ut. Eller låter bra. För att någon annan mår bra av det. För att någon annan tycker om det. För att få bekräftelse. För att vara duktig. För att vinna den outtalade duktighetstävlingen som kanske egentligen är en biggest-lost-tävling. Om inte du lever ditt eget mentala liv, vem lever ditt mentala liv åt dig? Sannolikt ingen. Hälsosamt äkta ego. Det borde vara bra. Det gillar jag.

Kaospackning

Kategori: Resor

Måste packa. Har gjort ett försök men jag vände. Kaos på mitt rum. I hela mitt rum. Min dotter ska också åka iväg på en resa. Och jag har hjälpt henne packa. Det revs och slets även i min garderob. Min garderob är i form vart femte år. Ungefär. Om min syster varit snäll och hjälpt mig. Har för mycket kläder. Gamla kläder. Nytt. En massa skit blandat med fint. Sånt som jag använder och sånt som jag inte kan slänga. Fy fan. Resobenägen är jag. Verkligen. Älskar att vara hemma. Jag måste komma ihåg det till nästa gång Daniel undrar om vi ska åka iväg någonstans. Verkligen. Hur kan jag förtränga det här. Jag vet. Jag är himla otacksam. Men han vet hur jag funkar. Först är jag motsträvig. Nja. Vart då? Ja, jag tänkte till Hawaii. Nja. Det ligger väldigt långt bort. Vi måste flyga jäääättelänge. Över ett stort stort hav. Läskigt. Men hallå, H A W A I I!! Hmm. Vi tänker lite. Och vi åkte såklart. Nedröstad av fem familjemedlemmar. Det var fantastiskt. Såklart. Det är det alltid när vi är iväg. Det är underbart att få byta miljö, få perspektiv och möta nya intryck. Jag blir mer levande. Och barnen lär sig massor. Växer massor. Som på ett sommarlov. Och pratar om det flera år efteråt. Otroligt att få dela resandet med barnen så ofta som vi har gjort. Men det här packandet. Gillar inte. Särskilt inte när ens garderob är i kaos. Och verkligen inte när ens rum som garderoben står i är i kaos. Det kräver ett helhetsgrepp. Känner att jag borde haft min underbara syster här. Det här med inplanerade grejer är definitivt inte min grej. Okej. Nu går jag och packar. Nej. Jo, kom igen. Nej. Fan. Ja. Nej. Ja. Okej.

Kitty Drew

Kategori: Hunden och katten

Vår katt. Orimligt söt. Kelig. Liten och nätt. Halva nosen är beige och hon har tre hundar som bästa kompisar. Älskar att bli smekt över magen. Livsnjutare av rang. Kitty gillar hallfönstret med mösslådan och Jetsonfåtöljen. Och jag förstår henne. Vem gör inte det. Mä ä ä ä ä ä ä ä ä ä ä ä ä, säger hon. Tror hon har något fel på stämbanden. Om nu katter har några stämband. Men i övrigt verkar hon frisk. Prima katt.

Bloggomaniac

Kategori: Träningsliv

Det här är så roligt! Vill helst bara sitta och skriva. Fundera, inspireras och forma. Uttrycka. Fota. Blir uppslukad. Sedan jag började blogga har jag slarvat med en del annat. Vardagssysslorna. Träningen. Henke. Förlåt, Henke. Yogan. Inte minst yogan. Jag behöver den för att må bra. Hela jag. Balans, rörlighet och styrka. Andas rätt. Känna luften virvla upp och ner i hela mig. Få fokusera totalt. Ta ut mig helt. Underbart jobbigt och efteråt himmelskt skönt. Kroppen och själen genomgår någon slags rening under tiden. Rensar ut all skit. Allt som man inte vill eller behöver bära på. Allt känns kristallklart och i harmoni efteråt. Kärlek. Tacksamhet. För det som är. Hur galet jobbigt det än må vara just då. Jag lever. Jag vågar känna. Jag har stannat upp. Det räcker. Rätt fokus. På det jag tycker är viktigt. Och det blir lättare att hitta tillbaka till den känslan. När jag behöver den. Och det gör jag ibland.

Kronjäst

Kategori: Familjeliv

Jag kan ha näsan mot jästpaketet hur länge som helst. Älskar den lukten. Älskar. Lite tvångsmässigt kanske. Känns inte helt normalt. Vet inte varför. När jag tittar in i vårt kylskåp skäms jag för att det nästan alltid finns ett par jästförpackningar där som måste slängas. Jag står där på affären och tittar på jästen. Och då blir jag sugen på att baka. Systrarna Voltairés stora goda matbröd. Eller något annat. Bakning är som att dreja eller måla en tavla. Det är kärlek. Konst. Dans. För mig. Det påminner mig om min farmor. Och mammas bästa kompis Eva. Bullar. Stora plåtburkar med havrekex. Lycka. Mys med högsta bara-vara-kvalitet. Ingen fick störa dom här stunderna för mig. Ville uppleva dom själv. Med farmor eller mamma och Eva. Fanns det kompisar hemma fick dom gå hem. Helig stund here I come. Försöker dela bakningen med barnen. Olivia gillar att baka. Och Edvin. Men oftast ligger jästförpackningar fortfarande oanvända redo i kylen. Redo att sprida minnen över hela köket. Eller åka rakt ner i sophinken.

Doftljus, nej tack

Kategori: Allmänt

Jag verkar vara den enda. Men jag gillar verkligen inte doftljus. Överhuvudtaget. Kvalmig instängd konstgjord doft. Söt doft. Lite som en billig dålig after shave. Eller en doftgran. Jag springer gärna förbi den delen av ljusavdelningen på IKEA. Fort. Och dom lyser inte så bra heller. Och det är riktigt konstigt. Ett ljus som knappt lyser upp. Bättre att såpa golvet eller köpa riktiga blommor som luktar. Eller ta fram frukt eller en kopp té. Kanelbullar funkar också. Eller vädra in lite frisk luft. Men absolut i n t e doftljus. Hellre ett helt vanligt värmeljus. Om jag får välja. Förlåt.

Match.com och jag

Kategori: Kärlek

Jag är löjligt förtjust i romantiska komedier. Har sett hur många som helst, men framför allt så har jag sett några filmer extremt många gånger. The Holiday med Jude Law. Älskar den. Jag kan se den hur många gånger som helst. Om och om igen. Sitter med fåniga leenden. Skrattar. Gråter. Förälskad i huvudrollsinnehavarna. I synnerhet Jude och Cameron Diaz. Deras blinkningar och blixtrande ögonkast. Japp. Sån är jag. Så har vi då min egen romantiska kärleksfilm med mer dokumentärkänsla. Jag träffade min man på match.com. Blixtförälskad blev jag. Innan jag ens träffat honom. Hans ord och formuleringar. Hans drömmar. Vad han sökte i livet. Hans blonda kalufs vid havet och hans livfulla energi. Leendet. Jag blinkade till honom. Väntade. Fick tillbaka ett wow. Galet täta matchmail. Fram och tillbaka. En vecka senare när jag träffade honom tappade jag ut hela min väldigt fulla väska framför hans fötter. På klassiskt kärleksfilmsmanér. Han skrattade och log brett. Och där på match.com där allt startade hette jag froken_sot. Därav mitt bloggnamn.

Fluffiga moln och fräknar

Kategori: Allmänt

Är det inte bra fint med fluffiga moln? Dom ser så mjuka och bulliga ut. Jag kan tänka mig att ligga där uppe och sprattla med benen. Vicka på tårna. Blunda. En stund. Men jag skulle nog sakna doften av nyklippt gräs och ljudet av gräsklippare som smattrar. Och det finns ju hängmattor. Då får man som allt i ett. Plus söta fräknar på köpet.

Muminminnen i muggen

Kategori: Färg & form

Många muminmuggar finns det. Dom är fina och man blir glad. Färggranna och roliga muminbilder. Ofta minns jag när jag köpt muggen och varför. Vad den väckte i mig. Ofta förknippad till någon särskild händelse. Kanske har jag varit ledsen, extra lycklig eller bara varit lite mer eller mindre av något. Den här köpte jag när det kändes som att jag slet som ett djur med barnen och dom bara vara sura. Som barn är ibland. Ska vara ibland. Som jag är ibland. Muggarna passar till allt också. Kaffe. Té. Choklad. Juice. Saft. Smoothie. Vatten. Kanske minst vatten. Finbesök. Fulbesök. Vardag och fest. Vuxna och barn. Kan inte bli bättre.

Memento mori, Minitrans

Kategori: Design

Jag har en egen. En alldeles egen. En orange buddistisk munk gjord av skumgummi. Fast det är egentligen inte en riktig munk. Det är en avbild av skaparen Fredrik Wretman. I en bokhylla med glasdörrar som står i skugga kan den klara sig i trettio år. Minst, kanske mer. Och allt eftersom den blir gammal torkar den och den kommer då att stelna och gradvis bli till damm. Tänk att ha en miniatyr av sig själv i skumgummi. Sittandes i en bokhylla. Se sig själv år efter år gradvis torka ihop för att tillslut helt förvandlas till pulver. Orange pulver. Om man är kvar då, så kan man ju i och för sig känna sig nöjd. Och kanske förhoppningsvis lite mer redo att dra vidare. Lite coolt. Kanske har man då kunnat ta in hela upplägget. Hela konceptet med liv och död. Jag har så himla svårt att ta in det där. Och det finns en tanke bakom Wretmansmunken. Buddistiska munkar klär sig i tygstycken som färgats oranga. Meningen är att det ska föra tankarna till trädens fallna löv som sakta förvandlas från grönt till orange, till brunt och slutligen till jord. Det ska symbolisera att allt är förgängligt. Att vi ingår i ett större kretslopp. Memento Mori som det heter. Herr Wretman brukar rekommendera köparen att luta sig tillbaka och försöka inse att verket nu nått sitt mest dramatiska och uttrycksfulla stadium. Att försöka njuta av skönheten i förfallet. Först fick jag panik. Va?! Ett konstverk som bara klarar sig i trettio år, t r e t t i o å r! För att sen försvinna helt. Men sen. Aha. Okäj. Låter fantastiskt. När jag tänker efter. Tillämpbart på det mesta. De flesta. Om man verkligen tar sig tid att titta upp. Om man vågar. Som en slags superlång meditation och terapi i ett. Lite Kristina Lugn över det hela. Utan snedbena och faktiskt ännu mer långsamt. Och jag älskar den. Han ser så fridfull ut den där Wretman.

Mamma vs Henke

Kategori: Familjeliv

När Henke vill ut eller gosa så finns det inte någon gräns för hur påstridig han kan vara. På ett sånt där självklart sätt. Det är inte så att han tycker att han förnedrar sig. Inte som det verkar. Det är lite härligt och faktiskt väldigt beundransvärt. Hallå se mig, hallå - haaaalllllååååååå! Hade han varit människa och inte bebis hade han gått fetbort. Men Henke har en sån schysst uppsyn. Lite majestätisk, som en kung. Förutom att våra kungar idag inte ser så majestätiska ut. Idag var det mamma som han koncentrerade sig på. Mamma försökte kolla telefonen, men fick ge upp. Mamma skrattar. Klappar honom. Makalöst vacker. Min mamma är fantastisk. Jag vet inte någon annan som är så omtänksam, kärleksfull, osjälvisk och stark. Hon har alltid funnits där. Alltid haft tid. Ett enormt tålamod med mig, min syster och pappa. Ibland när jag slåss med mina egna tankar om att drunkna i andras behov, så brukar jag undra hur hon orkade och hur hon orkar. Fortfarande. Och hon har inte gjort det på ett självuppoffrande sätt. Hon har levt sitt liv, men aldrig på bekostnad av familjen. Det är fint. Jag är tacksam. Varje dag. Jag kramar henne så ofta jag kan. Och då vill jag inte släppa. Brukar hålla kvar henne länge. Hon skrattar och tycker jag är galen. Och det är jag ju, men det är vi väl alla.
<

Gilla maskrosor!

Kategori: Allmänt

Finns det något bättre än en solig dag i maj? När första värmen kommer och allt doftar grönska. Maskrosorna lyser vackert solgula och tulpanerna står och svajar. Jag är också lite svajig på morgonen. Allt går väldigt långsamt. Ganska osocial också. Inte gärna prata så mycket. Mer skickar-du-brödet-snack. Lite så där lagom. Inte mycket frågor eller monologer. Och ska det pratas så gärna enligt den journalistiska modellen. Bang, där kom nyheten. Direkt. Inga omsvep eller långa utlägg och detaljer innan det väsentliga kommer. Jag kan bli tokig på sånt. Även senare på dagen när jag är piggare. Inte heller en massa bekräftelse i övrigt. Mer en snabb kärleksfull blick. Ett tack-varsågod. Imorse var det en underbart långsam morgon. Frukost ute i solen. Uppdragna mysbrallor. Bikiniöverdel. Solglasögon. Värme. Ljumma vindar. Länge. Tidningar. Flera koppar kaffe. Rostat bröd. Familjen. Hunden och katten. Förbipasserande grannar och andra som ler och nickar. Utbytande av väderfraser. Underbart-väder-vi-har-fraser. Och sedan en cykeltur på min cykelpingla. Kaffe och kakor på filt i gräset vid havet. I bikini. I maj. I vart fall en stund. Titta upp i himlen. Ligga ut med händerna och bara andas. Blicka ut mot skärgården och över vattnet. Lyssna till klucket från havet. Säga till Henke att sluta skälla på måsarna. Några gånger. Småkillarna badar och skriker högt. Skrattar. Olivia vinner fotbollsmatch någon timme därifrån. Superglad. Isaac åker skate i Sundsvall. Som han älskar. En bra söndag helt enkelt. Vem har sagt att maskrosor inte är vackra? Kan vi inte vara lite glada att de finns? Jag älskar vår gräsmatta när den har högt gräs med ett hav av gula maskrosor. När man kan springa omkring på en mjuk bädd och få maskrosstjälkarna mellan tårna. När man har tid att känna efter. Det är så mycket roligare än att klippa gräsmattan.

Möhippan

Kategori: Familjeliv

Jag har inte varit på så många möhippor. Min egen såklart. Och igår min blivande svägerskas. Det var lite pirrigt innan. Det var många jag inte träffat tidigare och i såna situationer känner jag mig inte alltid så bekväm och avslappnad. Jag är inte någon mingeltjej. Alls. Men gårdagens möhippa vara otroligt rolig. Nästan alla tjejer var nya bekanskaper för mig och dom var fantastiska. Allihopa. En tjej var löjligt lik Kate Hudson. På alla sätt. I alla fall så där som jag tänker mig att Kate Hudson är. Vacker, urgullig, avslappnad, intelligent, rolig och galen. "Kate" lärde oss mycket nytt igår. Allt från vad kupad hand innebär till snapssånger vi inte kommer glömma på länge (förutom jag då förstås, men ni med en normal hjärna kommer att minnas). Det är så magiskt det där. Att det verkar vimla av en massa härliga människor i ens närhet och på längre håll som man aldrig mött och som man oftast aldrig heller möter. Som finns där ute och som man skulle gilla på en gång. Alla dessa parallella universum av livsöden. Var och en av oss är förhoppningsvis huvudpersonen i vårt eget liv och ibland har vi turen att stöta på människor som berör oss och som berikar vårt liv. Som fyller på energi, som bubblar och sprider det vidare. Igår var en sån dag. Det kan, som min vän sa, vara min sista möhippa, men jag hoppas inte det. Och blivande bruden hon var härligt pirrig, exalterad, spänd, glad, modig, lycklig och galet vacker. Bortom kontroll för en gångs skull. Precis som det ska vara. Snart bröllop, längtar!

Stor eller liten?

Kategori: Familjeliv

Idag har hela staden doftat grönska. Emellanåt har det kommit ljumma vindar med sommar. Och sol. Perfekt fredag. Alla barnen har varit hemma. Eftersom vi är en s.k. modern familj, så är vi inte bortskämda med att barnen alltid är här. Det är lätt att hamna i att man vill tokkvalitetsgänga. Och det är såklart inte så smart. Alla behöver andas och ha ett normalt liv med något så när normala föräldrar. Tid går inte att ta igen. Önskar att det var så. Det är så svårt när barnen blir större att verkligen fatta det. Jag ser ju att dom är större. Jag hör att dom är större. Men ändå. Genom mina ögon genomgår dom en förvandling och från min sida ser dom väldigt små ut. Det är lätt att vara fel som förälder då. Det är ju ganska lätt i vanliga fall också. Och ju mer pinsam jag inte får och vill vara desto mer ohjälpligt pinsam verkar jag bli. Stackars barn. Ikväll var även min Isaac hemma. Han har inte varit det så mycket på sista tiden. Han tar igen lite tid på annat håll. Han är så fin. Det är så lätt att under småbarnsåren ta det för givet att barnen alltid ska finnas där. Men mycket händer och ska hända. Livet typ. Dom är ju inte jag eller sin pappa. Dom är sina egna. Och ikväll fick jag rå om honom och dom andra barnen. Och jag njuter och är tacksam.

Fem gamla toaletter

Kategori: Färg & form

Vi har fem gamla toaletter hemma. Antagligen från olika årtionden. De är allt från ganska charmiga till fula, men samtliga opraktiska eller trasiga. Och nu gör vi en quick-fix. Det får bära och förhoppningsvis inte brista. Och det kan omöjligt bli sämre. Hoppas jag. Det är härligt när idéer och energi kommer till en. Tjoff, där kom en! Allt faller på plats. Varför har jag inte tänkt på det tidigare?! Fy fan va bra och så vidare. Och ibland är det ju det och ibland verkligen inte. Jag kommer iallafall med en massa idéer och Daniel säger ganska ofta okej. Efter lite tvekan. Sedan kommer jag med glada tillrop och direktiv om hur det ska göras och Daniel genomför. Hittills. Yin och yang. Kreatör och entreprenör? Alla kan inte vara bra på allt intalar jag mig. Att vara kreativ tar verkligen på krafterna. När det bubblar kommer fullt fokus och allt känns möjligt och ingenting är jobbigt. Och det går ju över till slut. Det är lite skönt. Det är som att vara himlastormande förälskad. Härligt, men också extremt jobbigt. I längden. Orka liksom. En bild på det gamla vackra kaklet som får vara kvar.

Guldkroken, javisst!

Kategori: Färg & form

Hemma! Blir inspirerad och kreativ när jag kommer hem efter att ha varit borta. Vi har det så bra. Njuter i fulla drag. Jag har flera allvarliga hang-ups. Lampor, ljusstakar, stolar, koppar, soffor och fåtöljer. Ja, kanske bord också. Jag vet inte hur många olika och likadana jag har. Mina ljusstakar till exempel. Dom är ju så fina. Både tända med ljus i och utan. Så många olika former, material och färger. Nya och gamla. Otroligt. Ofta billiga dessutom. Dom gamla ljusstakarna från Guldkroken om jag ska nämna några. Ganska fula egentligen, men bulliga blanka mjuka och fina tillsammans. Som en familj. Och så känns det bra med återvinning.

Potentiellt värmeslag

Kategori: Vardagsliv

Supervarmt och soligt i Göteborg. Jag i linne i en buss på väg till flygplatsen. Och bussen har ingen luftkonditionering. Önskar intensivt att jag var en bastumänniska, men det är jag inte. Inte alls. Och så har jag väldigt lätt för att svettas. Blir då också ganska röd i ansiktet. Numera i ljusgrått linne med mörkgråa svettkartor. Charmigt. Svetten rinner. Får lite panik. Andas andas. Snart ute på sval flygplats i ett jättefräscht linne. Med något läskande i handen.

Rakt in i Volvo Museum

Kategori: Träningsliv

Egentligen har jag inte en aning om var jag är. Typ en kvart utanför Göteborg nånstans. Det är det jag vet. Mitt ute i Volvoland. Tydligen. Sprang in i Volvo Museum. Volvokontor överallt och långtradare. Lungorna protesterade "vänta är vi inte på miljökonferens, det här är inte bra för hälsan och miljön!!" Äh, spänn av säger jag och håller ett litet försvarstal till mig själv. Andas kan jag göra när jag kommer hem. Hittade lite skärgård också. Och lite gräs. Blåsigt och vackert. Om man tittar snett ut till höger mot havet.

Industrihotell

Kategori: Allmänt

Är långt borta hemifrån. På konferens. Jag föreställde mig havskluck, lyckliga måsskri och tångdoft. Lite lagom frisk ljummen vind som skulle rufsa till mitt tidiga konferenshår. Lite skärgårdsdoktorn. Och jag. Ser tågrälsar, hamnkranar och asfalt. Kanske väntar allt det andra runt hörnet, måste ut och kolla. Längtar efter lite grönt och hav.

Lions loppmarknad

Kategori: Färg & form

Gillar du loppis och har aldrig besökt en Lions loppmarknad? Big mistake. Varje vår eller försommar har Lions en loppmarknad som är helt enkelt bäst. I vart fall där jag bor. Innan öppning står vi stammisar och loppisgalningar och stampar bakom ett band som efter start tas bort. Och alla springer till olika delar av området beroende på vad man är ute efter. Pulsen är hög och spänningen i luften påtagligt pirrig. Jag har inte tid att prata med någon första halvtimmen. Det är inte läge att stöta på någon. Men jag tror de flesta känner likadant. Och dom som känner mig vet definitivt. I love you, men stör inte. Där hittade jag min solgula Bumlinglampa för femtiolappen. Och Jetsonfåtöljen som är himmelskt skön att sitta i. Och såklart en massa annat. Snart är det dags igen och jag längtar.

Tidningsmani och sånt

Kategori: Allmänt

Jag har inredningstidningar i drivor som jag samlat på sedan typ 1997. Dom har fått följa med vid alla flyttar. Från Gullmarsplan till Karlaplan. Till Täby. Till Härnta och Kastellgatan, Villavägen, Storgatan, Skeppsbron och slutligen hemma här. Dom finns alltid framme. På hedersplats. Och jag bläddrar och bläddrar och bläddrar. Hur många gånger kan man sitta och bläddra i alla dessa tidningar? Och det är alltid lika roligt. Alltid ser jag något jag inte sett tidigare. Varje uppslag är som godis. Fast bättre.

Hunden Henke

Kategori: Hunden och katten

Vår Henke är ett lyckopiller. Och fin är han också. Och så springer han snabbt och är glad hela tiden. Otroligt härlig. Kelig. Muskler överallt. Fotogenique. Får posera hela tiden och han verkar trivas med det. Lite väl nära kameran ibland. Den lille är Ludde.
 
 
 

Tisdag och St Erikshjälpen

Kategori: Loppisturnén

 
Dagens kap, en bunt näverunderlägg. Bra att ha för att träborden inte ska bryta ihop. Ännu mer. Hemslöjd minus krusiduller det tycker jag om.
 
 
 
 
 

Inspirationsintro

Kategori: Allmänt

 
Bilder hemifrån. Jag älskar att ta bilder. Gör det så ofta jag kan. Gillar vackra saker som ger mig energi i någon form. Av någon anledning. Nytt eller gammalt, det är inte väsentligt egentligen. Men det måste ge något. Rent estitiskt eller kanske humor, själ eller ett minne. De här har jag hittat på loppis. Koppen vacker och tidlös. Vattenskopan ett minne från barndomen. Utmärkt form. Greppvänlig och enkel.
 

Cykelglädje

Kategori: Allmänt

Min superfina cykel kom hem idag. Min första nya cykel. På riktigt. En sån där cykel som man åker med värdighet och lugn. Den inbjuder till filosoferande och mindfulness. Annars är mitt naturliga jag full gas framåt. Även om jag inte har bråttom egentligen. Medvetet långsammare försöker jag bli. Varje dag. Det går bra ibland och mindre bra andra gånger. Men det går framåt och det är huvudsaken. Och idag var det ren cykelglädje. Fram och tillbaka på gatan utanför. En tur runt kvarteret. Som ett barn på våren.

Molnfri höjd

Kategori: Allmänt

Varför har vi så lite tavlor i taket tänkte jag när jag var hos tandläkaren idag och låg i undersökningsstolen och tittade upp på en Bullerby-tavla. Typ i sovrummet eller ovanför soffan som jag brukar ligga i. Rogivande att titta på något, lugnande. Något som får tankarna att hamna rätt i dom fall de hamnat lite snett. Som hos tandläkaren. Försöker slappna av, men glömmer att andas och spänner mig i hela kroppen. I mitt gamla sovrum hade jag himmelsblått tak och vita molnlampor. Himla fint att ligga och drömma under.

På min plats - ett, två, tre!

Kategori: Allmänt

Jag har aldrig bloggat tidigare. Jag har knappt varit inne på en blogg. Jag älskar färg, form, musik och dans. Jag känner att jag vill ha en plattform där jag kan vara ett tag för kul. För att få vara lite kreativ och reflekterande. Min egen atelje. Mest för min egen skull. Det gör inget om ingen gillar den eller läser den. Som att ha sin egen tidning utan att behöva känna att man behöver sälja lösnummer.