frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Zlatan mot BK Örnen

Kategori: Allmänt

Sitter på en ihopfällbar ljugarbänk bredvid en annan mamma. Hon är välutrustad. Inte jag. Jag har inte ens med mig pengar. Och det är inte okej när man åker på fotbollsmatch med sin dotter långt bort i någon liten by utanför Foppastad. Nio kronor. Det räcker inte ens till en kopp kaffe. Börjar få panik. Men räddas av Gunilla. Den välutrustade. Hon har myggmedel också. Sånt ska jag köpa till nästa match. Helt klart. Och paraply. Kanske något varmt att sitta på. Vi är tre i publiken som hejar på vårt lag. Jag får inte heja så mycket. För min dotter. Det är pinsamt. Såklart. Jag är pinsam. Jag försöker hålla mig lugn. Men jag är en sån där människa som inte alltid kan hejda mig. Det blir lite tourettes över det. Jag blir engagerad. Ropar ut något. Försöker inte röra mig alltför mycket i stolen. Och tjejerna är jätteduktiga. Men dom pratar inte med varann. Varför säger inte tränaren något. Tänker jag. PRATA MED VARANDRA!! Hör jag mig själv skrika. Satan. Och inte en gång. Och inte två gånger heller. Men tycker där och då att jag behövs. I mina tankar som vandrar vidare konstant känner jag att jag till och med kanske borde träna laget. Har alltså i dessa lägen total brist på självinsikt. BRA HSK!! HÄRLIGT HSK!! HJÄLP VARANDRA NU. PRATA!! Ja, inte hela tiden. Såklart. Då skulle hon dödat mig. Där och då på en gång. Jag lovar. Bara litegrann hejar jag. Som stöd. Vi var ju så få. Och dom behöver pepp och lite tips (?). Hon har inte sagt något efteråt. Vilket borde innebära att hon tyckte att det var okej. Jag tolkar det som det. Och hon är helt enorm. Både på och utanför plan. Det är lite Zlatan över henne. Hon läser spelet enormt bra. Hon är snabb. Hon är stark. Hon kan dribbla. Hon kan skjuta hårt hårt. Och hon rör sig inte i onödan. Sparar energin. Blixtrar till när det behövs. Sedan går hon där och väntar på rätt tillfälle. Zlatan och Olivia. Same same. Men min dotter är nog betydligt trevligare på plan. Inte så hetsig. Det har hon efter sin mamma.
 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

  • Marlene säger:

    Haha. Morgonen är räddad. Minstingen frågade varför jag satt och skrattade för mig själv över datorn. Sånt behövs ofta. Tack Ulrika.

    Svar: Tack själv! Va glad jag blir!
    froken_sot

    2013-06-12 | 07:39:31

Kommentera inlägget här: