frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

För att jag älskar dig

Kategori: Familjen

 
 
Nu har intrycken lagt sig lite. Det blir så mycket på en och samma gång. På en och samma dag. Och även veckorna innan. Och på bröllopsdagen. Allt fix. Alla möten. Alla känslor. Alla intryck. All over the place. Ett riktigt känslomaraton. Och mycket bubblar upp till ytan när känslospröten är på max. Och då är mitt utgångsläge inte direkt neutralt i vanliga fall. Det var så fint igår. Från stunden i kyrkan till festen uppe på Prytz Arena. Anna är alltid strålande vacker. Men igår var hon såklart bländande och blixtrande. Och maken vansinnigt söt och fortfarande rörande förvirrat förälskad. Jag är så glad att dom finns i mitt liv. Att dom hittat varann. Till slut. Jag kommer ihåg Andreas när han precis träffat henne. Det gick knappt att prata med honom. Han vandrade omkring. I en Anna-bubbla. Och där blev han kvar. Dom kompletterar varann på så många sätt. Det är bra när man blir mer hel tillsammans. När man har olika starka sidor som man kan bidra med och bli starkare av. Var inte rädd, jag går bredvid dig. Kom ta min hand, jag håller i dig. Här i min famn, kan du våga tro. Sänk dina murar, jag ger dig ro. Vår sång. Deras sång. Den optimala kärleksvisan i kyrkan. Inte ett öga torrt. Jag älskar den sången. Den är så vacker. Kvällen innan mitt eget bröllop spelade jag den. En miljard gånger. Jag sjöng. Högt. Och grät. Hejdlöst. Tårarna ville aldrig sluta komma. Min syster och mamma blev oroliga. Hur skulle jag klara mig genom vigseln? Men det gjorde jag. Galant. Och det gjorde Anna och Andy också. Kärlek till dom och tusen lyckönskningar! ❤
 

Dagen-efter-tvätt

Kategori: Allmänt

 
 
Ibland hinner vi inte riktigt med allt som bör göras. Typ tvätta och vika tvätt. Lägga i fina högar och in i garderoben. Sista tiden har vi dessutom varit hemma lite. Och då blir det garanterat kaos i tvättrummet. Tvätt överallt. Uppe i tvättlinorna. På hyllorna. Bänken. I tvättkorgarna. I tvättmaskinerna. Där det inte ska ligga tvätt. Ren och smutsig. Blä. Det är då jag kan bli riktigt matt och trött. Undviker att gå in där. Gräver djupt i garderoben. Men idag gjorde jag ett ryck. Ett dagen-efter-ryck. Vardagsryck, halleluja. Det kan vara så skönt. Och idag var det det. Solen lyste in. Daniels grästrimmer utanför fönstret. Barnsorl. Fortfarande bröllopskänslan kvar i kroppen. I systemet. Så där kom kraften. För tvätten. Jag trivs bäst när vardagsrutinerna är rätt proportionerade och planerade. När vardagslivet är funktionellt och anpassat till må-bra-läget. Och inte stoppa-huvudet-i-sanden-läget. Kaos-på-vänt-läget. Och trots allt är det rätt schysst när tvätthögarna omvandlas så att man ser vad det är för något. När det skrövliga ihopsnurrade plattas ut till ett mer normalt tillstånd. Prydliga högar med fint viken tvätt. När jag viker. Annars går det åt helvete. Ur ett rent ordnings- och estetiskt perspektiv. 
 
 

Vigselpirr i Säbrå

Kategori: Allmänt

 
Om 40 minuter ska klockorna ringa. För Andreas och Anna. Stämningen kommer vara pirrig. Uppspelta gäster. Förväntan och kärlek kommer att vibrera i luften. Nerver. Hos brudparet. Antagligen. Definitivt hos mig och många gäster. Jag var superlugn på mitt eget bröllop. Bröllop nummer två. Kan bero på bubblet i bilen dit. Och incidenten med brudklänningen strax innan. Vi var försenade. Såklart. Jag och Daniel är ju alltid försenade. Privat. Men det tog bort fokuset från själva vigselnervositeten. Vi nästan flög in i kyrkan. Tvärstannade mitt i. Hämtade andan. Och skred sedan vidare. Det här blir nog mer strukturerat. Nu är det med andan i halsen full gas mot kyrkan. Lite modigt att låta oss vara värdpar kan jag tycka. Tjoho nu ser jag kyrktornet!

Bröllopsförberedelser

Kategori: Familjeliv

 
Jävlar va stressigt. Idag ska min underbara svåger och Anna gifta sig. Over and out. 

Nya kontoret på jobbet

Kategori: Allmänt

Jag fick chans att byta rum på jobbet. Har jobbat bättre hemma. Inte riktigt kunnat med den långa The Shiningliknande korridoren. Red room. Red room. Över det hela. Intryckt i en cell. All work and no playkänsla. I rummet. Nu överdriver jag en aning. Men ändå. Och nu. Stortrivs! Öppet och ljust. Luftigt. Fina trappor. Mycket himmel och vackra äldsta byggnaden på Nybrogatan utanför fönstret. Mycket sol. Härligt sorl utanför rummet under fikarasterna. Ser kollegor passera i trappen på väg upp. Och ner. Rörelse. Det gör mig kreativ och på gång. Fri. Glad. Och jag känner mig nöjd. Lite mer plats att andas på. Lite mindre inträngd. Pimpat med mina egna stolar, tavla och klädbetjänt. Mer som hemma. Fast på jobbet. Helt perfekt med andra ord. Och nu, två veckors välförtjänt semester. 
 
 
 

Skrivpoolen och relaxing

Kategori: Allmänt

 
Den gamla tunnan ruttnade och gick sönder. Och den nya är nu på plats och installerad. Djup som sjutton jämfört med den förra. Perfekt att sitta och skriva i. Utan vatten. Jag syns knappast alls. Bara ett litet huvud som sticker upp. 

Plywood och gästrum

Kategori: Allmänt

 
Nu är det klart. Nästan. Bara fönstret som fattas. Det blev superfint. Vitt, furu och plywood. Svart stege. Röda 70-talslampor. FROSTA pall. Hej, semester! 

Yippie!

Kategori: Allmänt

 
 
Den ligger på mitt kontor. Inte Jippie. Inte Yuppie. Yippie. Kort och gott. Roligaste finaste tidningen. För oss Härnösandsbor. Och för oss hemvändare. Tillfälliga och stationära. Den kommer nu och då. Den får oss att dra på smilbanden. Och bli lite gladare. Nicka lite igenkännande. Få en del uppslag på aktiviteter. Sprider lite nukörvikänsla. Stolt vikänsla. Inte bara en gång i månaden när den kommer. Bra många andra dagar också eftersom många sparar den. Det är så skönt med ett lokalt magasin som lyfter positiva nyheter. Modernt typsnitt och snygg utformning också. Och nu är sommartshirten här - tack reklambyrån Alltid! Som även som lokal är väl värt ett besök. Himla kreativ miljö. Jättefint. Och bästa personalen också. Himla fina. 
 
 

Älska HEMSLÖJD

Kategori: Färg & form

 
Idag upptäckte jag en ny tidning! HEMSLÖJD. Tack, älskade syster för tipset! Otroligt bra och jätteinspirerande. Oväntad. Bli inte rädd. Jag vet inte var man kan köpa den, men den finns på Sambiblioteket. Vill börja sticka igen bara för att få ha ett helt skåp proppad med fantastiska garnnystan. Jättefina bilder! Läs, låt dig hänryckas - tjoho! 

Favorithak nu & då

Kategori: Kompisar

 
Det var där jag träffade Daniel för första gången en dag i januari. För några år sedan. Och det var just där Daniel friade till mig. Vi hade till och med vår bröllopsmiddag på Wayne's coffeé. Det säger en del vad jag känner för Wayne's. Härlig lokal och inredning. Jättefin personal. God mat och gott fika. Fantastiskt kaffe. Fina detaljer. Bra energi. Och inte minst bra tidningar. Och Daniel som driver Wayne's är schysst. Bröllopsmiddagen var såklart fantastisk. Kanske är jag lite småsur över att dom tagit bort bagelalternativet med creme cheese, grönsaker och oliver. Det tog jag jämt när jag var yngre och bodde i Stockholm. På Kungsgatan. Och nu menar jag verkligen alltid. På samma sätt som Challe alltid beställde nuggets och chokladdonut på McDonald's.  Jämt. Utan undantag. Himla härliga tider. Ljuvliga tider. Jag, Challe, Mona och Eva. Och resten av gänget. Minnena sitter kvar. Och finns med mig när jag cyklar hem till mamma med två räksallader och iste. Några år senare. 
 

Tack rara söta

Kategori: Hunden och katten

 
Vet inte hur många gånger dom har räddat oss. Tiks Pac-behållarna. For clean public spaces. Absolut, det vill jag också ha. Fantastiskt bra. Eftersom Henke gör av med ett halvt dussin per dag. Minst. Tusen tack!
 

Morgondis

Kategori: Allmänt

 
 
Tät dimma över bergen. Överallt. Och sedan lättade det. Skingrade sig. Sol och blå himmel. Små krusningar på vattnet. Perfekt sommardag. Och vid min sida. Daniel, världens omtänksammaste kärleksfullaste make.
 

Prat och renovering

Kategori: Allmänt

Istället för renovering blev det prat med Daniel i solnedgång. Som att snacka med sig själv fast med någon annan. Det är en fin komplimang. Att kunna berätta vad som helst. Utan att justera för att det inte ska missförstås. Behöver inte bädda in. Landar mjukt. Ändå. 
 

Jobbet och ställtid

Kategori: Allmänt

 
 
Idag har jag jobbat efter en veckas semester. Alla andra verkar vara lediga. Förutom Daniel. Han jobbar också. Hela världen skickar ut underbara bilder på Instagram och Facebook. Semester. Barn. Strand. Vatten. Lycka. Och det känns otroligt nog bra. Att jobba. Det är så mycket tid ändå så här på sommaren för frilivet. Kvällen känns lång. Och morgonen skön. Jag kommer upp tidigt. Morgonduschen utomhus. Mitt i naturen. På landet. Och sedan bilfärden längs ängarna och hagarna. Turen med färjan. Helt själv. Kanske lite radio. Kanske en sommarpratare. Kanske helt i tystnad. När man mår bra spelar det ingen roll om man jobbar eller inte. Och den där ställtiden jag får i bilen är skön. Jag kan ställa om. Reflektera och fokusera. Summera. Andas in och andas ut. I vanliga fall har jag krypavstånd till jobbet. Där tar jag ställtiden när jag kommer hem. Och det kan vara svårare. När livet fortsätter runt omkring. När barnen och andra vill nå fram. Jag försöker ta mig tid ändå. Att sätta mig ner och vila. Ställa om. Göra ingenting. En stund. Även mellan roliga grejer. Livsviktigt. Och skönt. För mig iallafall.
 
Ps. Tack, Jennie för begreppet ställtid. Det är perfekt. <3 Ds.
 
 

Ordning & reda

Kategori: Allmänt

 
 
Jag vill ha ordning och reda. Men privat vet jag inte vad som händer. Ibland. Virrig. Irrar hit och dit. Min handväska är ett väldigt bra exempel på det. Kaos. Från början är den perfekt. Sedan är det något som händer. I den samsas kvitton, hundgodisar, tuggummin, börs, mobil, jobbpapper, privata komihåglappar, hundbajspåsar, loppisfynd, förköpsremsa till SL, pass, lypsyl, lippgloss, solglasögon, vanliga glasögon, gammal frukt, ny frukt, piller av olika slag, nycklar, påsklamrar, rabatterbjudanden, läppenna och handcreme. För vem klarar sig utan handcreme? Det är såklart omöjligt att hitta något snabbt i den här röran. Efterlyser en upplyst ljus insida i alla väskor. För vem kan hitta något när det är så himla svart där nere? Och trångt. Ibland kommer jag till en punkt när jag får nog. Av mig själv. Näe, nu jävlar. Typ. Jag häller ut allt på golvet. Sorterar upp i olika högar. Slänger. Förundras över hur allt detta kunnat få plats i min väska. Inte sällan fylls jag med någon sorts ödmjuk vördnad för min hårt kämpande väska. Nu ska jag skärpa mig. Inte förfalla igen. Men såklart gör jag det. Same procedure as every year. Minst. Och jag accepterar att det är så. Det är tydligen jag. En del av mig är lite stökig. Oorganiserad. Men jag vill väl. Och jag tar igen det på andra områden. Där jag briljerar. I vart fall fall emellanåt.
 

Barfotagång och mindfulness

Kategori: Allmänt

En morgon att komma ihåg. Eller att glömma bort. Beror på hur man ser det. Både och tror jag. Först var jag otroligt dum och släppte Henke igen. På samma ställe. Och han drog såklart. Vad trodde jag. Sen fick jag skavsår av löpardojjorna. Eftersom jag inte orkade ta på mig strumpor. Jag visste det. Och ändå gjorde jag så. Igen. Sen fick jag en snilleblixt. Om jag ska överdriva litegrann. Jag tog av mig till barfota och fortsatte promenaden. Utan Henke och utan skor. Riktigt barfota. Inte några fejkiga barfotaskor här inte. Från Havstoudd till Hällsand. Där blev den mjuka sköna packade grusvägen för grusig. För mina fötter. Som en väldigt jobbigt oregelbunden spikmatta. Fram till spikmattan var det rätt härligt att gå barfota. Det är så sällan jag gör det. Alltid skor på väg. Men man hinner reflektera en del när man går där barfota. Det går ju inte så fort. Och fokus på var fötterna ska kunna landa mjukt. Kanske ska jag pilgrimsvandra någon gång. Men inte barfota. Men med lätt packning. Och definitivt med några par strumpor. 
 

Trädgårdsarbete och tomater

Kategori: Allmänt

 
 
Körsbärstomatbuskarna inhandlade och efter en veckas glömska planterade i krukor. Det är en av få trädgårdssysslor som jag tycker om och som jag ägnar mig åt. Lagom med jobb och maximal tillfredsställelse när dom små röda växer fram. Dom luktar så gott. Och smakar fantastiskt. Stoltheten man känner dessutom över att ha vattnat fram dom. Den är fin. Lite som med barnen. Fast mer komplicerat. Med barnen alltså. Så mycket kärlek i odlande.
 

Kartellen möter landet

Kategori: Allmänt

 
Min Kartellampa är underbar. Orange. Modellen FL/Y. Väldigt jobbig att göra ren. Allt damm syns superväl. Och inte världens bästa ljuskapacitet om man är ute efter det. Lite mer bordellsken över det hela. Låter ju inte jätteroligt. Men coolast ändå. Finns i en massa härliga färger. Som syrliga karameller. Nu upphängd på landet. Ger en modern känsla mitt bland alla stockar och timmer. 

Trailrunning med Usain Bolt

Kategori: Allmänt

 
 
Henke springer som en gud. Som Usain Bolt. Fast snabbare. Längre sträckor. Hela han är bara muskler. Han har en acceleration som vilken whippet som helst. Och framför allt gillar han att springa. Jag springer inte lika fort som Usain. Alls. Och så är jag lite lat. Segstartad. Försöker släppa prestationstänket inom mig. Så jag behöver Henke. Det är roligare för mig att springa med honom. Löpglädjen lockas fram lättare. Hos mig. Jag spänner på mig och Henke löpselarna och sedan springer vi. Han drar som en tok. Och jag försöker hänga med. Träna löpsteg. Och att inte göra av med så mycket energi. Med Henke får jag träna fart. Att springa i skogen med honom är himla kul. På riktigt. Naturen. Dofterna. Ljuden. Totalfokus på var jag sätter ner fötterna. Drivet framåt går inte så lätt att bromsa med Henke. Särskilt inte i nedförsbacke. Men så plötsligt tvärnitar han. Han kanske måste kissa. Lukta på något särskilt. Dricka vatten. Och jag får ett andrum. Och tid att klappa honom. Och han är så lycklig. Och då blir jag det också. 
 

Drömprinsar och oväntade besök

Kategori: Allmänt

 
Jag glömde lägga blommorna under kudden. Eller rättare sagt. Nu ljög jag allt. För mig själv. Jag hade ju ett snack med mig själv om det där. Och när det kom till kritan så kändes det inte riktigt mysigt att ligga på blommor som det kanske fanns kusar på. Och annat. Och sen kom jag på att jag att det redan är klart. Tänker inte gifta mig igen. Så det där är ju lite överspelat. Mer för barnen. Det är så härligt med oväntade spontana besök. När såna jag gillar överaskar och dyker upp. Inte så tillrättalagt. Rakt in i verkligheten. Utan fasad. Hoppade rakt in i vår frukost. Jag hade hunnit diska vår enorma disk från igår. Så det fanns rena koppar och glas. Och det kändes lite fräscht. Kunde bjuda på fulkaffe och te åt damen. Min vackra jättefina älvlika systerdotter. Med grymmaste humorn. En hejare på gräsklippning är hon också. ❤
 

Lupinnojja

Kategori: Allmänt

 
 
Midsommar och blommor hör ihop. På samma sätt som jul och julgranar. Typ. Det vore inte midsommar om inte alla ängar blommade som mest. Och allt var tokgrönt. Blommor är bra häftigt. Växer fritt. Vackra. Doftar gott. Dom finns nästan överallt. Även på dom mest karga platser. Oändligt många sorter. Jag älskar tulpaner, ranunklar och pioner. Mest. Gillar många. Men jag kan inte med lupiner. Kan inte riktigt säga varför. Det är något gammalt över dom. Gammalt på fel sätt. Konstig form. Lite mexitegel över det hela. Och det är ju inget fel på mexitegel heller. Egentligen. Bara det att vi inte klickar riktigt. Lupiner växer tydligen väldigt bra och lätt. Dom finns överallt just nu. Lupinfält. Lupinterapi. För mig. Har inte funkat hittills. Men man vet aldrig. Och jag behöver ju inte gilla dom. Bara acceptera att dom finns. Och hellre lupiner än mördarsniglar i massor. Om ni förstår. Inatt ska jag sova med sju sorters blommor under huvudkudden. Inte en lupin i sikte.

Midsommar på Klubben

Kategori: Allmänt

 
 
Det finns en plats på Hemsön som jag aldrig hade hört talas om innan vi flyttade hit. Klubben. En otroligt vacker klippoas på Hemsöns nordöstra sida. Mjuka klippformationer i alla väderriktningar. Liggvänliga. Badbara. Yogainspirerande. Horisonten som fångar blicken. Ser så oändligt ut. Hur fint som helst! Och lite folk. Tydligen inte marknadsfört överhuvudtaget. Men alla gånger värt flera besök. För bad, picknick, övernattning under bar himmel och återhämtning i alla former. Idag midsommarbad för barnen och yoga för mig.
 

Trafikfokus och katten

Kategori: Allmänt

 
Jag gillar vår katt. Men ibland skulle jag kunna ge bort henne. Gratis. Eller kanske till och med betala en slant. Ikväll var ett sånt tillfälle. Transporten från staden till landet. Hon och jag. Eller snarare jag vs hon. Hon var inte okej med att åka bil. Inte alls. Det blev en kamp. Jag lyssnade på ljudbok om att acceptera nuet. Och lustigt nog fick jag en utmaning parallellt med lyssnandet. Direktterapi i bil. Hon jamade hela vägen. Och jamandet gick från gulligt vanligt jamande till ett riktigt scarymonsterläte djupt nerifrån. Med flera försök att klösa sig ur buren. Och sedan bajsade hon. I buren. Stackars katt. Och stackars mig. Hoppades ett tag att det var nygödslat i hagarna. Att doften kom utifrån. Från den nervevade rutan. Men så var det inte. Helfokuserad såklart på bilkörningen. Superenkelt. Okej nu var jag lite ironisk. Nu är vi iallafall framme och fria. Glada. Lättade att slippa ur buren. Jag och Kitty.
 

Björkpallar och skruvar

Kategori: Allmänt

 
Ikväll ska det skruvas pallar för glatta livet. Åtta stycken fina träpallar i björkplywood. IKEA-pallar. FROSTA?
 

Har jag verkligen varit tonåring?

Kategori: Allmänt

 
Sitter på en grusväg ute på ön. Väntar på Henke. Som dragit. Igen. Jäklaskithund. Jäkladumhuvudjag. Henke är 77 hundår. Men det märks knappast alls. Han är mycket mer lik en tonåring. Jag vet att jag själv varit tonåring. Men jag har svårt att tro att jag verkligen betedde mig som en. Inte mot mina föräldrar iallafall. Det är möjligt att mina föräldrar inte håller med mig helt här. Jag tror jag var mer tonåring mot min omgivning. Mot min pojkvän till exempel. Vilket låter fel och konstigt. Och det var det såklart. Det hade sina orsaker. Jag är glad att min tonåring vågar vara tonåring. Fullt ut. Men jävlar vilken utmaning. Förvirrande minst sagt. Att behandla dom som stora. Ge tid och eget utrymme. Och samtidigt balansera var gränsen går. Var jag ska kliva in och på som mamma. Som vuxen. Hur gör man? Tråden känns så skör. Vill att det ska vara bra. Göra rätt. Känna rätt. Och ibland blir jag så himla liten själv. Famlar omkring. I en dimma som är svår att hitta ut från. När det känns som jag är barnet. Och hon är den som leder mig. Nej men vad hände där? Det här blev väl fel? Och så skingras dimman  och det känns skönt. Igen. Men alla dessa upp och nerloopar. Måste spänna fast mig hårt. Och hänga med. Lätt som en plätt. Och när Henke kommer då åker han fast på löplinan. Om vi inte blir tvungna att fly ön på grund av upprörda öbor. 
 

Ett rum med utsikt

Kategori: Allmänt

Vill inte sova riktigt ännu. Det är fortfarande ljust. Mitt i natten. Olika nyanser av blått och grönt. Allt är så stilla och lugnt. Min säng ligger precis i nivå med fönsterkarmen och utsikten är förtrollande. Jag vill bara ligga och titta. Behövs inget annat här och nu. Magisk plats. Ett fönster med utsikt över hela Höga kusten. Känns det som. Stor del av den i alla fall. Och jag förstår det ovanliga. Världsarvet. Som är så speciellt. Som gör den här delen av Sverige unik. Även i ett världsperspektiv. Få platser jag varit på har varit lika vackra. Så orörda. Naturliga. Kan jag ligga här och få unika världsperspektiv på saker och ting. Det vore som schysst. 
 

Yogapositioner och Henke

Kategori: Allmänt

Går ihop och inte. Beror på hur man ser det. Beroende på min mentala status kanske. Till viss del. När jag yogar vill jag vara själv. Helst. Om någon är i närheten måste dom vara tysta eller i vart fall inte i kontakt med mig. Inte störa mig i min bubbla. I mitt fokus. Henke fattar inte det. Alls. Han vill sitta bredvid. Helst på mig. Eller vart fall ligga upp i mig. På min yogamatta. Mellan benen. Han är i vägen hela tiden. Tittar med sina mänskliga bruna greveögon på mig. Snälla. Stöt inte bort mig. Jag vill vara med. Snäääällla matte. Och jag är ju ibland en sagolik mes. Som faller för den där blicken. Och när jag faller kan yogan ändå bli okej. När Henke får vara en del av positionerna och andningarna. När jag inte stör mig. Men annars. Bortkastad tid. Hopplös. Bara att ge upp och gosa istället. Henke är själv ganska hyfsad på yoga. Det finns en yogaposition som heter Hunden och den sätter han klockrent. Även i sovande ställning. Jag har aldrig sett någon annan hund göra motsvarande. Men det kan väl knappast vara en slump. Yogahund. Kanske kan han bli berömd. Sträcka ut i morgonsoffan på TV4. Imorse var även Adrian med. Och Adrians favoritsysselsättningen det är att prata. Förmedlar gärna allt som ploppar upp i hans lilla gulliga huvud. Jag är inte ironisk. Och jag hade inte hjärta att avbryta. Han var så glad. Uppspelt. Så där låg vi. Vi tre. Med tre olika mål. Tre olika perspektiv. Tre olika viljor. En helt vanlig sommarlovsmorgon. Med sol som kastade ljus och värme över oss.
 
 

Ljusslingor och vänskap

Kategori: Allmänt

 
Vi har två kulörta ljusslingor på baksidan. Dom åkte upp till en kräftskiva för några år sedan. Och togs aldrig ner. För dom funkar året om. Tänds när det är lite festligt. Lite högtidligt. Som en julgran. Eller andra symboler för viktiga händelser. En signal om att något särskilt händer. Eller snart ska hända. Något som får mig att lite lättare hitta känslan jag ofta söker. Och gillar. Den speciella känslan av förväntan och hopp. När allt känns möjligt. Ikväll fick jag ett meddelande som gjorde mig glad. Fina ord som värmde och en framräckt hand. Om vänskap. Som jag tog. Såklart. Finns det något finare?
 

Sommarfina kuddar och Torgny

Kategori: Allmänt

 
 
Enligt en artikel jag läste i lokaltidningen har Torgny Lindgren hela sitt liv misstänkt att livet skulle vara en meningslös historia. Men trivsam. Jag tror han kan ha rätt. Vad gör livet värt att leva? För dig. För mig. Förutom det självklara. Barnen. Familjen. Vännerna. Kärlek. Jag älskar bland annat vackra saker. Skapa. Knåpa. Ibland behöver jag få leta skatter. Igår hittade jag fina kuddar som passar överallt hos oss. Som är lika fina alla andra årstider. Kan flyttas runt och det är ju bra. Fina karottunderlägg också. Heter det så längre. Hur många har en karott hemma nuförtiden. Egentligen. Av träkulor och läderband. Som dom där ljusstakarna som är så fina. Fast stakarna har större kulor. 
 

Allsångstoppen

Kategori: Allmänt

 
Det här med Lotta på Liseberg. Jag vet inte. Det blir för klämkäckt och dansbandssvajigt för mig. Och Lotta och jag klickar inte riktigt. Förlåt Lotta. Inte ditt fel. Det är lite för hysteriskt. Lite för klämmigt. För skrikigt. För mig. Sluta skrik. Snälla. Och vem har pitchat upp tempot på allt. Det går bara inte. Helt uteslutet. Men Allsång på Skansen köper jag rakt av. Gillar det. Jag och farmor tittade på det. På sommarloven. I sommarstugan. Det var en helig stund. Lasse Berghagen. Och han med landskapsdräkten. Bosse Larsson. På något sätt är det sig likt. Jag tycker det. Grundsjälen. Grundidén med programmet. Och det har följt med i tiden. Nu kommer tydligen ett tredje alternativ. Allsång på gränsen. Norge-Sverige sjunger tillsammans. Blir det typ Chips? Eller vad hette dom. Kicki Danielsson och den där norskan. Elisabeth Andreasson. Kicki, Bettan & Lotta. Åh herre gud. Vad ska det bli? Kommer Lotta också. Då bryter jag ihop.
 

IKEA on the run

Kategori: Allmänt

 
 
Snabbvisit i det stora Billylandet. Hysteriskt tempo. Isaac körde vagnen. Det var kanske inte så klokt. Men skoj. Min uppgift var att så diskret som möjligt väsa lugnande förmaningar. Som han såklart inte lyssnade på. Jag svettig. Isaac skrattandes. Hej, vad det gick. Undan. In. Ut. Effektivt. För första gången. Inte alls det strosande som jag brukar ha för mig. Och inte en enda sak återlämnades vid kassan. Otroligt. Tror det blir perfekt. Dessutom. 
 

Ivar och fridens liljor

Kategori: Allmänt

 
 
Familjen gör sig redo för utflykt. Uppifrån övervåningen hörs pianospel och sång från Olivia. Isaacs fotsteg. Jag sitter lutad över ett gäng tidningar med en kopp kaffe i handen. Vet att jag borde resa mig. Men har så himla skönt. Är det inte oftast så att det är som härligast när man vet att man måste iväg. Precis där innan. Nästa steg. Drar ut på det. Jag är himla duktig på det. Om en stund kommer vi springa omkring som yra höns. Henke kommer titta på. Undra vad som som är på gång. Hoppas på att han ska få följa med. Men just nu. Fridens liljor. Och mina tidningar. Och byrån Ivar.
 
 

Sågverket och jag

Kategori: Allmänt

 
 
Det finns ett ställe som alla borde besöka. Som fyller mig med energi bara av själva tanken. I Rö. I Utansjö.  Sågverket - möten rum & kök. Sågverk en gång i tiden. Numera ett gammalt vackert hus med tillhörande vandrarhem. Som behöver kärlek och precis har börjat få just det. Av två underbara killar. Och hunden Bengt. Det är rofyllande vackert där. Man blir inspirerad. Entusiasmerad. Ljusinflödet från alla vackra fönster. Ägarnas smakfulla enkelhet. Skapar vackra miljöer. Och trivsel. I massor. Restaurang och sommarkafé. Vandrarhem. Konferens. Och allt som serveras är jättegott och gjort med stor omsorg. Dom har tagit med sig lite storstad till byn. Till landet. Skapat en perfekt blandning. Fåren. Hönsen. Den charmiga trädgården och närheten till vattnet. Allt genomförs med kärlek och lekfulla lyssnande vänliga ögon. Värme i leendet. Och i bakgrunden soft loungemusik. Jag älskar det. Så glad att dom hittat hit. Dom är precis vad vår stad behöver. Vad jag längtat efter. Länge.
 

GARANT eko

Kategori: Allmänt

 
I like. Bra råvaror. Ekologiska. Enkel bra snygg design. Både till färg och form. Tilltalande. Vill ha. Köper. Smart Axfood. 
 

Auktionslängtan och logistik

Kategori: Allmänt

På sommaren blommar auktionerna upp. Och det är efterlängtat. Sommarauktion för mig är bondauktioner. Dom är som midsommarafton.  En folkfest för semesterfirare. För alla. Lust och förälskelse. Spänning. Adrenalin. Taktik. Passion. Spel. Kontanter. Fyndlådor. Gott fika. Läskande dryck. På picknickfilt eller i en uppvikbar sliten stol. Kaffe. På termos. Ängar. Blommor. Glada människor. Och roliga fynd. Paraplyer. För säkerhets skull. Snart är det dags. I år ska jag göra en auktionskalender. Så jag kommer ihåg. Mitt i sommaren. Mitt i allt annat.
 

Alla gillar Alex

Kategori: Allmänt

 
Idag var en toppendag. Alla kategorier. Sovmorgon för alla. Mysig frukost. Loppis. Kaffe med syrran och Anders. Pianospelande och sjungande tjejer. Cykeltur med Isaac och Henke. Lekande cyklandes spelandes killar. Med kompisar. Glada. Hemsötur med sol, strand, målning och städning. Kramar. Vattenkrig. Enhjuling. Härliga lugna snackiga fika- och matstunder ihop. Och alla satt kvar vid bordet också. Efteråt. Va? Och barnen hjälpte till och tog hand om varann. Inte ett bråk. Jag trodde inte riktigt det var sant. Va f*n har hänt. Är dom inte friska? Jag misstänker att nyckeln till den perfekta dagen var min dotters kille Alexander. Som alla gillar och blir sitt bästa jag med. Det är ju så med vissa personer. Att det mesta blir roligare och härligare när dom är med. Vissa är det uppenbart varför. Andra kan man inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det bara är så. Och det spelar ingen roll. Varför. Vad som händer. Det som räknas är hur det känns. Det är bara att njuta och låta energin vara kvar så länge det bara går. Oavsett, oj vad han är välkommen. Till oss. Hennes Alex.
 

Reptilhjärnan och bröllop

Kategori: Allmänt

 
Klänning att bära på bröllop. Ooooooh va svårt. Va fan har man på sig? Det blir nästan alltid fel. Särskilt när jag utgår från att passa in. För det första lyckas jag aldrig klura ut vad folk egentligen kommer ha på sig. För det andra ser ju alla oftast helt olika ut. För det tredje. Bara för att de flesta nu skulle klä sig på ett speciellt sätt är det ju nästan alltid så att det inte klär mig. Som jag känner i alla fall. Jag måste såklart utgå vad jag känner mig fin och bekväm i. Men är jag riktigt pressad får jag helt tilt i skallen. Och vet inte ens det. Som när jag i sista minuten ska köpa present till någon. Blankt. Helt plötsligt vet jag ingenting om den personen. Inte ens det mest uppenbara. Borde skriva långa listor. När jag är mitt normala jag. Att ta fram i nödsituationer. Den här hittade jag i Malmö. Filippa K. Den blir det till min svågers bröllop. För jag gillar den. För att det känns som jag. Plus lite till. Och det blir inte en massa smycken till. För det är inte heller jag. Men högklackat. Finklädd inte utklädd. Nytt koncept. Fräscht liksom. 
 

Dansande ljus dygnet runt

Kategori: Allmänt

 
Det är något magiskt med vårt hus. Tycker jag. Det är så många fönster och dörrar överallt. Så solen badar i hela huset. Helst på eftermiddagen och kvällen. Så här på sommaren blir det ju inte mörkt där jag bor. När ljuset sprider varma smickrande skuggor i alla vrår. Dygnet runt. Naturliga ljuseffekter. Som skiftar hela tiden. Leker. Helt av sig själv. Skapar nya illusioner. Lite norrsken över det hela. Och allt blir lite vackrare. 
 
 

Ingen skola inget sommarlov

Kategori: Allmänt

 
Semester för mig och sommarlov för barnen. Helt fantastiskt. Himla. Härligt. Och jag och Daniel har checkat av det obligatoriska semestertjafset. Himla skönt att få bli lite arg. Känna att man pyser ut det sura. Ibland behöver man det. Helt enkelt. Och nu är vi vänner igen. Redo för semester. "- Hej, på dig storrektorn Gunnel!" "- Hej, på dig lillrektorn Siv!" Ett smakprov från rektorernas fantastiska dialog i deras tal på skolavslutningen idag. Mycket populärt inslag hos några av oss föräldrar. "Ingen skola - ingen rast". Så sant så sant. Fantastiskt med lärare och rektorer som lägger ner hjärta och själ i våra barn. Som anstränger sig till det yttersta. Trots oss krävande och ibland jobbiga föräldrar. Trots att situationen ibland är svår. Tack gode gud för skolan. Så att våra barn lär sig något. Och får någon slags verklighetsförankring om vad som väntar runt hörnet. Och flaggan vajade på sin stång. Regn och sol om vartannat. Uppklädda barn och vuxna. Modiga talangfulla unga som sjunger och spelar. Talar. Darrande läppar på stolta rörda föräldrar. Glittrande glada blickar på de unga. Redo för långt sommarlov. Förväntan i luften. Hopp. Och så den blomstertid nu kommer. Med lust och fägring stor. Och sommarlovstårta hemma. Jordgubbar. Landa i ledigheten. Och det är en konst. För dom flesta. 
 
 
 

Min bästis och karamellkungen

Kategori: Allmänt

 
Min bästa vän som jag följt sedan ettan i lågstadiet är en förstklassig mästarinna på godisblandningar. Så länge jag kan minnas har hon fått gå före mig i godiskön. Hon väljer ut den bästa smarrigaste blandningen. Med omsorg. Det slår aldrig fel. Och jag försöker minnas hur jag tror hur hon tänker. För det blir så gott då. En gång gick jag före henne. Gick helt åt h. Tänk att det sitter kvar än idag. Puss Challe!
 
 

Shopping och hemstaden, förlåt

Kategori: Allmänt

 
Jag kan inte övertala min dotter att köpa examenskläder i hemstaden. Stötta den lokala handeln. För att dom ska kunna var kvar. Och för att vi ska kunna växa. Någon gång. För att det nånsin ska kunna bli en förändring. För är det något som vår fantastiskt vackra stad saknar så är det ett trevligt blommande vackert centrum. Så hon väljer söder. Och jag accepterar. Den här gången. Förstår henne. Och efter några timmar har jag två bubblande tonårstjejer med mig på väg hem. Inte så mycket i kassarna. Men glada ändå. Och vi hamnade i min garderob. Och det provades klänningar. Jag fick vara med på ett hörn. På nåder. Men jag var lycklig. Älskar min dotter. Så mycket. Finare tjej finns inte. ❤
 
 

Studenter och hållbar inåtveckling

Kategori: Allmänt

 
Sjung om studentens lyckliga daaaaar! Låt om oss fröjdas i ungdomens vååååår!! Hurraaaaaa!! Hela dagen har jag hört exalterade glada studenter. På flak. I traktorer. I och på raggarbilar. Högtidliga släktingar. Tagna av stundens allvar. Och studenterna lättade. Fria. Sjungandes. Med blommor. Skrikandes. Ropandes. Viftandes. Trots regn. Och för oss vuxna är det maxat. Så här kring skolavslutningstider. Full fart. Och då är det lätt att i farten trycka in lite till. Att göra. Det är dumt. Stressade människor gör ofta så. Jag håller på att bryta ihop, men jag tror nog att det kommer bli superbra om jag även lägger in den här aktiviteten. Jag ska bara lägga liiiite mer press på mig själv. Lite mer stress. Sen så. Det låter väl bra? Eller inte. I backspegeln och på lite distans fattar man inte hur man kunde tänka så. Oftast inte. Men snart är det sommarlov och semester. Så himla skönt. Läste att det kan vara bra att komma ner i varv innan semestern. Så man inte faller ihop och blir sjuk när man väl får lite tid över. Jag har tänkt mycket på det. Hur jag behöver göra för att må bra. Trivas med mig själv. Med familjen. Med vår vardag. Och haft ett år där jag verkligen skalat ner. Skalat bort. Fokuserat på det viktigaste. Barnen, familjen och mig själv. Andats. Vilat. Återhämtat mig. Tänkt massor. Blivit klokare. Faktiskt. Otroligt vad bra det kan vara att ha en dialog med sig själv. Och andra såklart. Och det kräver en del tankeverksamhet och tuffa beslut ibland får att få livet att rulla på. I behagligt tempo. Inte i skengalopp. Inte som en övningskörare som har svårt med gas och koppling. För att få vardagen att inte bara vara en stressig transportsträcka. Från A till Ö. För att kunna njuta av varje dag. Varje minut.  Även på längre sikt. Gillar inte ordet stress. Tänker vägra att stressa. Jag tänker att det går om man vill. Det gäller bara att bestämma sig för hur man vill leva. Vi har oändliga möjligheter att välja hur vårt eget liv ska se ut. Man behöver inte vara rik för att ha rätt inställning. Det är bara sätt igång. Hållbar utveckling ligger ju i tiden. Även för den inre miljön.

Zlatan mot BK Örnen

Kategori: Allmänt

Sitter på en ihopfällbar ljugarbänk bredvid en annan mamma. Hon är välutrustad. Inte jag. Jag har inte ens med mig pengar. Och det är inte okej när man åker på fotbollsmatch med sin dotter långt bort i någon liten by utanför Foppastad. Nio kronor. Det räcker inte ens till en kopp kaffe. Börjar få panik. Men räddas av Gunilla. Den välutrustade. Hon har myggmedel också. Sånt ska jag köpa till nästa match. Helt klart. Och paraply. Kanske något varmt att sitta på. Vi är tre i publiken som hejar på vårt lag. Jag får inte heja så mycket. För min dotter. Det är pinsamt. Såklart. Jag är pinsam. Jag försöker hålla mig lugn. Men jag är en sån där människa som inte alltid kan hejda mig. Det blir lite tourettes över det. Jag blir engagerad. Ropar ut något. Försöker inte röra mig alltför mycket i stolen. Och tjejerna är jätteduktiga. Men dom pratar inte med varann. Varför säger inte tränaren något. Tänker jag. PRATA MED VARANDRA!! Hör jag mig själv skrika. Satan. Och inte en gång. Och inte två gånger heller. Men tycker där och då att jag behövs. I mina tankar som vandrar vidare konstant känner jag att jag till och med kanske borde träna laget. Har alltså i dessa lägen total brist på självinsikt. BRA HSK!! HÄRLIGT HSK!! HJÄLP VARANDRA NU. PRATA!! Ja, inte hela tiden. Såklart. Då skulle hon dödat mig. Där och då på en gång. Jag lovar. Bara litegrann hejar jag. Som stöd. Vi var ju så få. Och dom behöver pepp och lite tips (?). Hon har inte sagt något efteråt. Vilket borde innebära att hon tyckte att det var okej. Jag tolkar det som det. Och hon är helt enorm. Både på och utanför plan. Det är lite Zlatan över henne. Hon läser spelet enormt bra. Hon är snabb. Hon är stark. Hon kan dribbla. Hon kan skjuta hårt hårt. Och hon rör sig inte i onödan. Sparar energin. Blixtrar till när det behövs. Sedan går hon där och väntar på rätt tillfälle. Zlatan och Olivia. Same same. Men min dotter är nog betydligt trevligare på plan. Inte så hetsig. Det har hon efter sin mamma.
 

 

 

 

 

 

 

En dagens tack

Kategori: Allmänt

 

Dagens loppisfynd: ett besticksett med renhornsskaft (?), en gul retroväckarklocka och brungula glasassietter. Som hittat. Besticken låg som pricken över i:et i jättefina kartonger. Skotsktrutiga. Välbehållna. Har förstås ingen aning om det är renhorn i skaften. Men det ser verkligen ut som det. Och ser oanvända ut. Små tänder på knivarna. Vilket underlättar en aning.

Hej, jag heter X och är mobilholist

Kategori: Allmänt

 
Det är så lätt att fördöma. Eller hylla. Dom sociala medierna. Jag kan vara urless på att vara uppdaterad. Om allt och alla. Kända och okända. Se vilka som har druckit kaffe. Hur någons lunch ser ut. Och alla prestationer hit och dit. Hur långt man sprungit. Hur snabbt det gick. Hur bäst man är. Hur bäst man mår. Hur lycklig och glad man är. Varför gör vi såhär? Vad är behovet? Vad tror vi att vi uppnår? Mår vi bra av det? På allvar? Faktum är jag ofta har min Iphone i handen eller rätt så nära mig. Går jag på toaletten. Japp. Ska jag byta om.  Jadå. Byta våningsplan. Jahaara. Men jag mår så himla mycket bättre när jag stänger av. Så jag gör det ibland. Men sen måste jag kolla någon grej. Vädret. Mailen. Ta ett foto. Jag tar jämt bilder. Och sedan är jag där igen. Men när barnen är hemma försöker jag lägga ifrån mig den. Beroende. Dom också. Mobilholist. Hej, jag heter Ulrika och jag är mobilholist... Jag tror på allvar att det är osunt och att vi när vi ser tillbaka kommer vi ångra oss. Så mycket bortkastad tid. Värdefull tid. Hur tänkte jag? Kommer vi vara botade när vi blir far- och morföräldrar? Kommer vi vara mindre ängsliga? Förlåt, mindre upptagna eller intresserade av att hålla koll på våra 400 vänner. Och resten av världen. Minst. Än våra egna nära och kära. Hur många fler kan vi proppa in i vårt liv innan det känns helt? Men jag använder knappt datorn i allafall. Gör någon det nu för tiden? Och i lagom mängd är det skoj. Om man skalar bort det som suger energi och stressar. Våga välja prioritera godiset vi mår bra av.
 
 
 

 

Bord till salu? Anyone!

Kategori: Allmänt

 
 
 
Det är väldigt jobbigt när jag vet att ett rum inte är bra. Och för mitt liv inte kan komma på vad som är fel. Det bara känns i hela kroppen. I dom stunderna blir jag lite smått knäpp. Den stunden kan dessutom i mitt fall dra ut lite väl lång tid. Jag kan gå och stirra i flera år. Vända och vrida. Testa att ta bort. Lägga till. Köpa på loppis. Tror stenhårt att jag har lösningen. Tills jag inser att det inte är så. Och så håller jag på. Om och om igen. Och sedan en dag. PANG. Där satt den. Till soffan i vardagsrummet har jag hållt på sådär. Jag har fjorton olika bord i källaren. 14. Det har inte gått så bra för mig. Med andra ord. Dessutom har jag mycket svårt att skiljas från mina fynd. Någon gång kanske jag måste öppna min egen butik. För att det inte ska svämma över här hemma. Nu senast hittade jag ett satsbord i någon slags trä. Ek. Teak. Vet inte. På loppis. Jättefint. Den gulbruna nyansen är så vacker. Borden är nätta. Rena raka linjer. Praktiska, eftersom borden går att flytta omkring. Någon som är i behov av bord? Anyone?
 
 

Nogger på kjolen

Kategori: Allmänt

 
Sitter på Sundsvallstrappan och äter glass. Som för tjugo år sedan. Har inte tagit mig tid. Men nu. Tittar på folk. Njuter av solen. Värmen. Så många jag aldrig sett tidigare passerar. Och om en stund kommer jag inte att minnas dom. Bara minnas känslan av frihet och sommar. Är det inte ganska givet att om man äter glass kommer man spilla på ett antingen a) nytt eller b) vitt klädesplagg. Det verkar alltid vara så. Nogger är en av mina favoritglassar. Den är enkel, men delikat. God ljus choklad med ljuvlig nougat. I mitten. Vaniljglass. Inte mäktig. Lagom. Och den har funnits i en evighet. Liksom jag. Och nu finns den även på min nyshoppade kjol. Såklart. Den passar inte riktigt där. Men den är envis. Sitter kvar. Men det mesta hamnade rätt. 
 
 

Ön med stort H

Kategori: Allmänt

 
 
 
Det är något med lunken man hamnar i här ute på Hemsön. Nerladdningen som infinner sig när man svänger av från E4:an mot Vägnön. Handelsträdgården. Golfbanan. Alla ängar på sidan av dikeskanten. Och sedan färjan över till ön. Rening. Hästhagar. Kohagar. Fårhagar. Doften. Lugnet. Naturen. Vyn över vattnet och bergen. Långt där borta. Höga kusten vart jag än tittar. I love. Ligger i hammocken och tittar ut. Och så kan jag bli liggandes hur länge som helst. 
 
 
 

Tyllfrossa och brudar

Kategori: Allmänt

Jag trodde jag visste vad jag ville ha. Vad jag tyckte om. Men icke. Inte när det gällde min brudklänning. Jag drömde om en enkel rak lång klänning. Tidlös. Jag har ju svårt för krusiduller och spets. Så träffade jag Hanne. En makalös ung tjej. Glittrande och glimrande. Glad. Varm. Kreativ. Kvinnlig som få. Med massor av energi. Och idéer. Urduktig på att skapa bland annat klänningar. Vi åkte omkring för att få inspiration och uppslag. Alternativt hitta en brudklänning som hon kunde sy om. Vi hade helt underbart roligt. Men ingen klänning kändes helt rätt. Hanne hämtade till slut sin bubbelgumsrosa examensklänning som hon sytt. Jag provade den. Och blev helt förälskad. Massor av tyll. Jag menar nå otroliga mängder tyll. Kort. Med spets. Axelbandslös. Och helt underbar. Magisk. Och där och då ändrades helt min bild av vad jag ville och vad jag tyckte om. Jag upptäckte att jag älskar tyll. Ä l s k a r. Så Hanne sydde upp en likadan. Fast i vitt. Och ännu mera tyll. Och spets. Vi träffades en massa gånger. Och då måttades det. Mönstrades. Syddes. Provades. Skrattades det. Det var nog det roligaste med alla förberedelser. Stunderna med Hanne och vår klänning. Och med min syster och mamma som var med oss. Det var perfekt. Och brudklänningen blev sagolik. Den hänger på mitt rum. Och jag ler inombords varje gång jag ser den. Minns alla stunder. Med tjejerna. Bröllopsdagen. Då jag var prinsessa för en dag. Och den dagen är en helt annan rolig berättelse. Den berättar jag om en annan gång.

Kungabröllop

Kategori: Allmänt

Jag gillar kungafamiljen. Ett arv från min farmor tror jag. Uppväxt med somrar när vi följde kungafamiljen via televisionen. Den årliga krönikan, födelsedagar på Öland och så vidare. Vi har haft den här tavlan i vårt kök under många år. Oj, vad det väcker olika känslor och diskussioner. Att det kan vara så känsligt. Ett stycke historia. Ett arv. Dom är så mänskliga kungafamiljen. Jag gillar det. Dom är som alla vi andra, men födda till ett liv i offentlighet. Jag tycker att dom gör det bra. Vem skulle orka leva i den där glaskupan. All nyfikenhet. Missunnsamhet. Alla omänskliga krav. Ett hav av kritiker som blåser upp mänskliga sidor till katastrofer. Hela tiden. Varje dag. Till döden skiljer dom åt. Heja kungafamiljen säger jag. Ni är fina. Och såklart har jag idag tittat på prinsessbröllopet. Madeleine och hennes Chris. I nöd och lust. Det är fint. Kärlek. Estelle var helt underbar och väldigt lik sin vackra kronprinsessmamma. Peter Jöback var fantastisk. En hel äng av tiaror. Och himla fina klänningar. Mängder med liljekonvaljer. Och kortege. Med hästar. Lovely. Många lyckönskningar till er! Ps. Även massor av gratulationer till min vän Hortis också som gifter sig idag, hurra! Ds.

Keramik i Varenna

Kategori: Allmänt

Vissa resor minns man klarare än andra. Min första utlandsresa med mina barn och Daniel till exempel. Till Italien. En liten charmig by som heter Varenna. Hotel Olivedo. Vid vattnet. Jag glömmer aldrig barnens reaktioner när vi skulle sova första natten. Olivias "det här ju KATASTROF!!!" Ett litet rum. Med en gammal stenhård dubbelsäng. Och en väldigt välanvänd degig extrasäng. Högst upp i det gamla huset. Med gamla pittoreska trappor. Vi snorklade. Lärde känna varann lite mer. Åt pizza och glass. Badade. Det stora keramikgodset köpte vi den här första sommaren. På ett litet torg i Varenna. Av en otroligt trevlig försäljare. Och det höll ända hem. Nu på en hylla här hemma. Ett härligt minne.

Skaterampen

Kategori: Allmänt

Ett projekt kommer sällan ensamt. Det är lite märkligt. Skaterampen behöver fixas. Mina favoritkillar håller på. Jag tittar på. På en stol. Dokumenterar. Helt perfekt.

Hemsölove

Kategori: Allmänt

Uppstart på landet idag. Först bara stå och andas in omgivningen. Ta in den obeskrivliga vyn. Den stunden är helig. Den känslan brukar i och för sig hålla i sig. Året runt. Det är onaturligt vackert här ute. Som upplagt för drömmeri. Att starta upp husen är både roligt och jobbigt. Jag brukar börja med det oviktiga. Med det oväsentliga. För att jag ska få energi och känna kreativitet. Sedan kommer jag igång. Så nu har jag gjort en massa. I helt fel ordning. Tur att Daniel inte tänker likadant.

Slangbellan

Kategori: Allmänt

Tänk att jag har klämdag och barnen har vanlig skoldag. Tror det är första gången. Skönt och tråkigt på samma gång. Lugnet har lagts sig över hemmet. Barnen är i skolan och snart på väg till andra familjer. Kvar ligger en slangbella på frukostbordet. På sommarduken. Underbar. Använd. Att det kan ligga så mycket kärlek i en slangbella. I en kickboard. Eller en kvarglömd smutsig tröja. Förknippade med mirakel. Och i skogen flaxas det hejdvilt. Små fågelungar som övar överallt. Storfåglar som cirkulerar ovanför för att hålla koll på sina mirakel. Stolta och rädda. Same same. Kärlek.

Handlingsplan och arslen

Kategori: Allmänt

1) Förutsett aldrig att du vet vad någon annan känner eller tycker. Fråga. 2) Fråga dig själv vad som är viktigast om du måste välja. För man måste oftast välja. 3) Tro inte att du hinner med allt du vill. Allt tar minst dubbelt så lång tid. 4) Vad händer före? 5) Vad händer efter? 6) Vad händer under tiden? D.v.s. vad vill du ska hända? Gör upp en plan som sträcker sig mer än några minuter framåt. 7) Var vuxen. Ta ansvar. Förutsett inte att barnen eller någon annan ska kunna känna vad som är lämpligt och bra. 7) Följ upp. Hur gick det där? Vad berodde det på? Kunde jag gjort något annorlunda? Typ. 8) Funkar inte detta. Bli inte arg, ledsen eller ångestfylld. Eller bli det. Men ställ sedan frågorna till dig själv än en gång. Börja om på nytt. Ge inte upp. Helvete. Är min känsla just precis nu. Klantarsle. Supermegaklant. På tal om arslen. Det här är två underbara loppisprylar jag plockar fram till jul. De är så bra att dom borde få vara framme jämt.

Huset på ön

Kategori: Allmänt

Projekt byggnation har inletts. Ett vedskjul ska snickras ihop. En altan ska byggas. Tak ska läggas om. Lätt som en plätt. Vilken dag som helst. Men inte idag. Hej, sommar och Hemsön - I love U!

Du gamla du fria

Kategori: Allmänt

Min vän Challe länkade till en jättefin version av nationalsången. Med Stephen Simmonds. Jag satt utanför en matvaruaffär när länken kom. Väntade på att affären skulle öppna. Lyssnade i skuggan med Henke. Och det var varmt. Solen sken. Och mitt sverigehjärta bultade och mådde bra. Den är så högtidlig och fin. Sveriges nationalsång. Gillar den. Och ännu mer nu. Sjunger någon den någonsin längre? De mindre tror att det är Seanfrika som är nationalsång. Sean Banan. Herre gud. Vi firar iallafall på. Träflaggan är framme. Syren på bordet. Och det är så skönt att vi är lediga. Jag skulle kunna tänka mig att åka på auktion på landet. Men alla vägrar. Så jag ger mig. Vill hellre vara tillsammans. Först djupdykning ner i ett sprillans nytt nummer av Residens. Och en kopp kaffe.

Inspirationshus i söder

Kategori: Färg & form

Vårt hus har tre entrédörrar. Det kan vara lite förvirrande både för oss som bor här och för dom som hälsar på. Det plingar på. Vi vet inte från vilken dörr. Några av oss rusar omkring och det dröjer ett tag innan vi öppnat rätt dörr. Låter galet. Men precis så här är det. Eller var det. Dörrarna var slitna och gamla. Låsen slutade fungera och frös under vinterns kallare perioder. Så vi bytte ut dom. Och reaktionerna var roliga. Skiftande. Lite forskning över det hela. Under en promenad hos vänner i Täby gick vi förbi ett hus. Huset hade en klargul dörr mot en ljus modern fasad. Och jag blev på. Enkla släta dörrar. Fast varje dörr fick en egen kulör. En klargul, en ärtgrön och en orange. Och med olika signal på ringklockan. För att underlätta beskrivningarna till vilken dörr som ska användas. För att vi ska veta var den som plingar på står. Och för att vi gillar det. Och för vi blir glad när vi ser dom. Så här såg inspirationshuset ut.

Kärleksbrev

Kategori: Allmänt

Mina barn är hemma igen! Alla är samlade, äntligen. Även Isaac. Jag har längtat så vansinnigt mycket. Vill dela det vardagliga. Det man så lätt tar för givet. Äta ihop. Åka bil ihop. Veta att han sitter där bredvid. Tjuvkika lite. Hans skrattgropar. Hans fantastiska jag. Höra hans funderingar. Ikväll ska jag bara njuta av att han är hemma. Inte göra något. Bara finnas till. Finnas till hands. ❤

Jag och världen

Kategori: Allmänt

Namnet på Edvins egen sexårsbok. Jag och världen. Så fin. Text och teckningar. Huller om buller. Ojämna helt underbara små stora formade bokstäver. Kändes som en så fin rubrik och start för de som nu snart tar sommarlov för första gången. Dom som snart blir förstagluttare. Till hösten. Spänningen. Nervositeten. Nyfikenheten. Lyckan att äntligen få börja skolan. Som dom stora. Idolerna. Första riktiga steget ut i världen. Själv. På egna ben. Sedan rullar det på. Vare sig man vill eller inte. Men det vet man inte då. Inte ännu. Men varje sommar, en efterlängtad avslutning. Med finkläder. Liljekonvaljbuketter. Sång och psalmer. Långa kramar till fröken. Jag gråter alltid en skvätt också. Det har jag alltid gjort. Blir så himla rörd. Sån är jag. Kan inte hejda det. Hjälper inte att tänka på annat. Jag har försökt. Pölsa. Pölsa. Pölsa. Funkar inte. Men sedan väntar ett långt långt sommarlov. Med bad och sol. Precis som det ska vara.

Garderobsstädning

Kategori: Allmänt

Varför tror jag att jag ska tycka om ett plagg som passade mig för typ tio-tjugo år sedan? Det har hänt en del sedan dess. Både med mig och modet. Med mig rent fysiskt och mentalt. Det är inte så att trasorna blir härligare med tiden. I alla fall extremt sällan. Det blir liksom inte vintage av det. Ändå ser jag mig själv prydligt vika ihop kläderna fint och lägga tillbaka dom in i garderoben. Ännu en obegriplig grej jag gör. Och fortsätter att göra. Som om jag stiger ut ur min egen kropp och iakttar mig bara. Kan inte hejda mig. Fast bättre att lägga in i garderoben än att låta det ligga kvar på utsidan. Faktiskt. Och det känns som om jag gått igenom någon slags rening efteråt. Det gick även den här gången. Jag stoppade undan en del. Och hittade en massa kläder från det här årtiondet som jag glömt bort i röran. Som att gå på sin egen second hand. Hurra! Eller?

Dagens loppisfynd

Kategori: Färg & form

Jättefin skål och ljusstakar från Iittala. Näverfat med handtag och en träljusstake. Som hittat, tjoho!

Fiskarstövlar i sakta mak

Kategori: Familjen

Lugna sommarkvällar. Det är så härligt. Speciellt dom här som kommer lite oväntat. Blåsigt eller regnigt och sedan bang, spricker det upp. Solen kikar fram. Vinden lägger sig och allt blir lugnt. Spegelblanka vatten. Björkar som prasslar lätt. Samma känsla brukar kunna infinna sig på morgonen. Innan dagen startar upp. Lite nyvaket och trevande. Jag kommer aldrig att glömma sommarlovsmornarna när jag växte upp. Älskade somrarna. Hos farmor och farfar. Och hela tjocka släkten på pappas sida. När jag vaknade tidigt och tittade ut mot den spegelblanka Ångermanälven. Farfar gåendes i sakta mak över slänten upp över ängen och gräsmattan. Höga fiskarstövlar. Liten sån där gubbkeps på huvudet. Leende. Nöjd. Ett steg i taget. Med en stor lax i handen. Han hade aldrig bråttom. Han tog sig alltid tid. Han var fantastisk. Så kommer jag ihåg honom. Farfar har varit i himlen länge. Sedan jag var nitton år. Önskar han fanns kvar. Så mycket jag velat visa dig. Ge tillbaka lite. Älskar dig, farfar.

Lite Erin Brockovich

Kategori: Arbetstankar

Jag har ett fantastiskt jobb. Snubblade in av en händelse. En underbar vän som upplyste om jobbet. Ett behov av att komma vidare från mitt gamla jobb. Som var för mycket av allt. Och som var för mycket uppförsbacke. Som tärde på mitt välmående. En återvändsgränd och jag gjorde det jag måste. Gick vidare. Mitt nuvarande jobb är så mycket mer. Det är roligt. Utmanande. Utvecklande. Mycket frihet och mycket ansvar. Engagerande med massor av nyttovärde. Samhällsnytta. Miljönytta. Hälsonytta. Det har betydelse det vi gör. Och det känns viktigt för mig. Det har det alltid gjort. Det är det som är den röda tråden i mitt jobbliv. Att det ska vara meningsfullt. Göra skillnad. Ta ansvar. För människor. För samhället. Gud, jag vet. Det låter så pretentiöst. Men det är så jag känner. Rättspatos i överflöd. Fattar inte var det kommer ifrån. Jag jobbar med massor av otroligt kompetenta människor som är så himla ambitiösa och fulla av idéer. De brinner för sitt jobb. Det gör jag också. Men inte riktigt som dom. Dom brinner lite mer. Varma snälla intelligenta människor. Som älskar miljöfrågor. Dom gör det inte för pengarna. Mina kollegor skulle kunna tjäna så mycket mer som konsulter. Men många köper inte det konceptet. Det priset som man får betala. Att jobba för rätt sida. Att inte behöva hitta kryphål. Utan göra det som är rätt. Det som är riktigt. Rent objektivt. Det betyder mer. Och dom verkar behöva mig och det är därför jag är där. Tillsammans gör vi så gott vi kan för en lite vackrare och renare värld. Vi är lite Erin Brockovich. Och det känns så himla bra. Dom är så fina. Mina nya vänner.

Drutten och krokodilen

Kategori: Kärlek

I helgen var det Lions loppmarknad. Och jag var inte där. För jag var ju i Stockholm. Och d e t måste vara det största kärleksbeviset från mig till Daniel. Att jag följde med honom för att göra hans grej. När min grej stod runt hörnet. Jag tror han förstår det. En gång per år är den. På försommaren. Så himla roligt och spännande. Nervositet och upphetsning. Kommer jag hitta en skatt. Kommer jag bli överraskad. Vad väntar. Oftast är det något totalt onödigt. Som jag såklart inte behöver. Rent bokstavligt. Typ en sån här grön rolig krokodil. Som någon arbetat fram av lera någon gång. Målat och gillat. Och så hittar jag den. Blir glad och den landar i min bokhylla. Det är på typ den här nivån jag vill hålla vår relation. Krokodilerna och jag. Det räcker. Jag vet inte vad jag missade på årets Lions. Säkert många roliga prylar. Säkert något tokfynd. Säkert flera inspirerande och entusiastiska möten med andra loppisgalningar. Några varmkorvar och en festis. Men jag är glad att jag åkte. Fick se Daniel le från start till mål. Han gjorde faktiskt det. Kolla in bilderna på www.marathonfoto.com. Ren löparglädje. Vetskapen att det betyder massor för honom. Dela det med honom. Det är viktigare. Såklart mycket viktigare.

Jag & Stephen Simmonds

Kategori: Familjeliv

Så skönt att komma hem. Hemma. Alla springer runt och är glada. Vill inte sova direkt. Bara gå omkring lite här. Men lite sorg över att lämna Fridarna och ett underbart sommar-Stockholm. När jag har en liten klump i magen brukar jag dränka mig i sorgsen musik. Verkligen fördjupa mig i bedrövelsen. För det är ju lite vackert också. Att kunna känna. Att känna mycket. Att leva. Hänge sig. Kasta sig ut. Att gilla någon några något så mycket. Öppna sina armar. Och när jag riktigt släpper loss i saknaden blir det oftast rungande soul. En berörande mansröst. Typ Stephen Simmonds. Oj oj oj. Inte Stephen Simmond. Det är en helt annan snubbe. Longing for Lullabies. Ni förstår. Om och om igen. En normalt funtad människa blir galen på mig här. Eller låter mig vara. Ensam med Stephen. Eller stilla bredvid. Klingande ensamt piano. Djup. Känsla. Texter som berör. Hjärta. Smärta. Varför gör man så? Till slut svävar tankarna iväg till allt möjligt sorgligt eller känslosamt man upplevt i sitt liv. Minst. Jag saknar barnen också. Massor. Det spelar såklart in. Snart kommer dom hem. Från sin efterlängtade båtresa. Äntligen. Gud va jag längtat. Nästa gång måste alla barnen vara med. I sommar. Snart.

Vänkartell

Kategori: Design

Nyfyndad stol designad av Philippe Starck för Kartell. Louis Ghost Chair. Rökfärgad. Transparent. Finns nu i en orange buss på väg norrut mot ny boendeort. Drömstol hittar mitt hem. Haha! Via nära vänner. Och då känns det extra bra. Tack, Jennie, Hans, Hanna och Sebbe. För allt stöd under gårdagens maratondag. För en alldeles underbar helg. I övrigt. Som vanligt. Vi måste ha träffats i ett tidigare liv eller nåt. Det finns ingen annan förklaring. ❤

Springsug och feminism

Kategori: Träningsliv

Blev springsugen nu. Jag springer. Men absolut inte maratonsträckor. Än. Gillar att träna och springa, men har aldrig förstått den här grejen med att springa s å långt. Och jag har en tävlingshjärna, men gillar inte att tävla. Hur går det ihop egentligen? Dålig tro på min egen förmåga. Nerviga nerver. Ja, ibland kanske. Mina inre krav på mig själv är ibland skyhöga. När det gäller vissa saker. Vet inte varför. Det är egentligen aldrig någon annan som ställt några krav på mig. Kanske därför? Men jag ska göra upp en plan. Jag vill springa långt utan andra tankar än glädje. Vifta med armarna. Känna fartvinden. Hinna njuta av dofterna. Intrycken. Ha roligt och inte tänka tid. Inte tänka prestation. Känna lätt lätt lätt. Och så får resten komma. Om det vill sig. Lyssnade på ett program på radion som heter Upploppet. Programmet handlar om löpning i olika former. Avsnittet handlade bland annat om första kvinnan som sprang maraton. Olovligen. Givetvis. Om hennes kärlek sen barnsben till att springa. Hennes engagemang om lika rätt att springa lopp. Vi tar det så mycket för givet. Nu för tiden. Men det är inte så länge sedan det var förbjudet. Jag blev inspirerad. Så häftigt med människor som tror på något. Något nytt som de flesta inte ser eller ifrågasätter och dessutom kämpar för en förändring. Feminist? Om du lägger upp det så. Javisst.

Stockholm Marathon

Kategori: Allmänt

Oj, vilken otrolig tävling. Stockholm marathon. Som en jätterolig fest. Med extremt många deltagare. Och med sköna löparskor och kläder. Istället för heels och finkläder. Inte så tokigt. Intensivt jobb även för oss i hejaklacken. Vi hade fullt upp att hinna med. Fick kasta oss in mellan stationerna för toalettbesök i Oscarskyrkan på Narvavägen. Vacker kyrkokörsång. Vilken toalettupplevelse. I kyrkan jag en gång gifte mig i. Första gången jag svor på nöd och lust inför den helige . Och Daniel han sprang som en gud. På riktigt. 02:59:07. Jag är stolt som en tupp. Vilken jäkla prestation! Och med en helt galen spurt på stadion. Speakern skrek. Och vi klappade händerna och skrek i extas. Min man! Älskling! Herregud, jag är helt slut nu. Känns som jag sprungit 4,2 mil. Minst.

På resa

Kategori: Allmänt

En orange folkabuss har setts susa söderut från sydöstra Norrland mot huvudstaden. Ovanligt få barn i bussen. Ovanligt få toastopp. Bara en fikapaus. Oklart var. Vid vatten, nära naturen på en rastplats vid E4:an. Gick som en dans. Musiken skvalade högt. Jag sjöng och trummade med tummarna på ratten. "Mange vill ha tröst. Mange köper bröst." Edvins låtval. Ingen tänkte på texten utan trallade snällt med och kände rytmen. Det gick som hejsan. Och vi kom fram. Till Stockholm, Täby. Syrenen har slagit ut och det doftar sommar. Midsommar. Familjen Frid-Haag stod med öppna armar. Som att komma hem fast man kommer bort. Vi kan prata om allt och vara precis som vi är. Och Henke är välkommen. Dom gillar honom. Det är så fint här.