frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Sommargäster och soppaänglar

Kategori: Allmänt

 
 
"Mäh, vem är det som inte diskar!?!"
"Varför har ingen tagit med sig frukt och flera kaksorter." Ja du. Vad svarar man till sin tonåring och dotter. Var ska jag börja. Tänkte jag. Men jag gjorde en liknande grej själv imorse. Så jag var pedagogisk och lite avslappnat glad när jag svarade henne. Min blunder. Vi hade lite bränsle i bilen. Satte av till färjan för att hämta vår sommargäst. Tänkte att det här blir klurigt. Känns långt. Tur och retur. Lite bränsle. Tro om vi klarar oss tillbaka in till storstan. Älandsbro. För att tanka. Magkänslan sa nej. Definitivt inte. Aldrig. Nånsin. Tänket sa. Vet inte hur långt det är. Vet inte riktigt hur mycket bränsle vi har kvar. Återstående-körsträcks-mätaren verkar inte riktigt hundra. Lättjan inom mig. Kolla med Daniel. Tänkte jag. Jag lägger där och då lite käckt över ansvaret på honom. Han som inte var med i bilen. Han som inte hade en aning om att jag susat iväg. Med alla barnen. Det var ju himla smart. Och Daniel svarade inte. På mobilen. Så fräckt. Att inte svara när man är i nöd. Det kändes helt naturligt att bollen skulle ligga hos honom. Eftersom beslutet var så jobbigt och jag inte ville. Själv. Gömma huvudet i sanden kan vara så skönt. Trots allt. Om man tränger undan den konstiga känslan i magen. Extremt dumt. Kan aldrig komma något gott ur det.  Innerst inne fattade jag såklart att färden måste fortsätta med färjan över till OK/Q8. Även fast jag inte kände för det. Även fast ingen i bilen kände för det. Orka. Ofta. Javisst. Näe. Men jag vände alltså. Och åkte med sommargäst och bihang tillbaka. Stereon på högsta nivån. Några av oss sjöng glatt. "I'm lucky I'm in love with my best friend. Lucky to have been where I have been. Lucky to be coming home again. Ooh ooh ooh..." Daniel har precis kommit tillbaka från stugan. När jag smyger ner bilen lite försiktig. Lite skämmigt. Lite generad. Är jag. Och kronan ramlar ner. Efter ett tag. Han fattar. Vi kör så långt vi kan. Säger han snällt. Sen cyklar jag resten. Hämtar en dunk på macken. Han är underbar. Helt enkelt. Jag hade blivit galen. Om det hade varit tvärtom. Tyckt att han var en klantarsel. För att uttrycka mig milt och barnvänligt. Försöker sedan rädda upp mitt ansikte. Genom en SOS-uppdatering på fejjan. Och två änglar tillika vandrarhemsdirektörer kommer ridandes på sin Volvo. Åker från Rö in till Älandsbro. Köper en dunk och 10 liter diesel. Till oss. Och skenar ut till Hemsön. Vilka änglar. Våra soppaänglar. Trodde ingen gjorde sånt längre. Det är dessutom så att David och Chabbe inte direkt har en massa ledig tid över. Så underbart snällt. Kommer aldrig glömma det. Tusen tack, snälla ni. Ni är bäst. Alla kategorier.
 

Kommentarer

  • Daniel säger:

    kärlek.jag är lycklig att du vill dela ditt liv med dig.jag älskar dig.

    Svar: ❤😘🙋🌷🎈💘💋☕💃❤
    froken_sot

    2013-08-05 | 22:34:57
  • a-s säger:

    What goes around comes around. Såklart;)
    Underbart!

    Svar: Ja, verkligen. Komiskt, härligt och jobbigt i en enda härlig röra. :)
    froken_sot

    2013-08-06 | 07:22:34
    Bloggadress: http://www.ekenbergartlife.se

Kommentera inlägget här: