frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Oh the joy

Kategori: Allmänt

 
 
Ni vet väl att odlingssäsongens startskott har gått? Det har den! It is time. Äntligen äntligen. Vissa plantor behöver längre tid på sig. Chili och paprika till exempel. Förra helgen satt jag frön som förhoppningsvis kommer bli finfin chili, paprika, gurka och tomater av olika slag. Det är något särskilt att gräva i jord och bli skitig om fingrarna. Vattna och se hur det växer. Små frön som blir ärtgröna skott. Som blir växtstarka höga buskar med vackra underbart goda grönsaker. Känna doften av grönskan. Och så det bästa av allt. När man får gå ut med sin korg och skörda. Smaka. Använda i matlagning eller bara som tilltugg. Mm.
 
Idag tittade dom första skotten fram. Hurra! Jag blir så barnsligt glad. Och överraskad. Att det funkar. Små gröna sköra. Som ger hopp om att jag snart får gå barfota i gräset. Vicka på tårna i sanden. Rulla ner för slänten för ett morgondopp innan jobbet.
Idag intog vi första kaffetåren vid nya uteplatsen. Oh the joy! 
 
 

Skälsö-kick

Kategori: Allmänt

 
 
Nu har (delar av) Skälsö-gänget varit här och fotat. Dokumenterat vårt gemensamma mästerverk. Vilken grej. Dom kom in som en vind. Höggravida Sofia med magen i vädret och fotografen Stefan i släptåg och flera väskor med kamerautrustning. Dom virvlade omkring. Intensivt i fem timmar. Flyttade möbler och saker hejvilt. Sedan åt vi och skjutsade dom till flyget.
 
Himla roligt att ha dom här. Deras kreativitet. Energi. Stilsäkra uppfattning. Så fantastiskt trevliga. Himla kul att se vårt hem genom deras ögon. Genom deras lins. När det skalats av. Rena raka linjer som tittar fram. Mindre som distraherar ögat. Mycket lärorikt. Faktiskt. Lärde mig massor. Ville helst inte ställa tillbaka något, men det blev så ändå. Orkar liksom inte trolla bort våra prylar och möbler. Tänka om. Men lite förändringar har vi gjort. Några lampor väck. Omflytt av några fåtöljer. En och annan stol och pall väck. Mindre saker i fönster. Några tavlor bort. Nu väntar vi med spänning på bilderna. Och ser fram emot ett nytt besök i sommar. När gräset är grönt och uteduschen står redo att användas efter ett bad i havet. Längtar!
 
 
 
 
 

Nästa stopp Ädelhem

Kategori: Allmänt

 
 
På vår gård bor två små ekorrar. I love it. Jag älskar ekorrar. Dom är så roliga. Deras uppsyn är så fantastisk. Deras uppenbara lekfullhet. Livsglädje. De rör sig stötvis. (Lite som maken när han dansar när jag tänker efter). Som en busig hund som bjuder upp sin husse eller matte till lek. 
 
Vi börjar så smått komma i ordning i nya huset. Och det är tur det. För vi är trötta. Men livet har börjat komma tillbaka. Och det är helt bloody amazing. Vardag, welcome. Så skönt att du nu är här. Jag älskar vårt nya hem. Jag älskar att barnen verkar älska vårt nya hem. Det är ju långt ifrån givet. Att man gillar samma saker. Men i det här fallet blev det så rätt. För alla. Ni kanske tänker "vad är det inte att gilla"? Bo vid havet. I ett fantastiskt nyrenoverat hus. Sommarställe och vinterbostad i ett. På landet, men ändå ett stenkast från stan. Jag vet. Men är det något jag lärt mig, så är det att inte ta någonting för givet. Ingenting är svart eller vitt. Rätt eller fel. Det är vad det är. För den som upplever det. Det kunde med andra ord ha blivit hur fel som helst. För någon av oss. Men så blev det inte. Och det gör mig så obeskrivligt lycklig.
 
Jag kan få dåligt samvete för att våra barn har flyttat så mycket. Dom har inte ett barndomshem. Dom har ett helt gäng. Av olika slag. Med olika föräldrar. Så ser det ut. Det är vår verklighet. Deras i synnerhet. Men jag hoppas att det också kan vara en styrka. Att det gjort och gör dom starka. Dom har förhoppningsvis lärt sig att ett hem i första hand inte handlar om bostaden i sig, utan människorna i den. Vi följs åt. Vi skapar oss ett hem. Oavsett var det är någonstans. Vårt hem är där vi är. Helt enkelt. Tryggheten och kärleken finns inom oss. Inte bara inom de fyra väggarna. Jag tror och hoppas att vi nu flyttat för sista gången. Nästa gång blir till ålderdomshemmet. För min och Daniels del. I hope.
 
Nästa vecka kommer Skälsö Arkitekter och fotar. Det ska bli så härligt att träffa dom igen.
 
 

Molnfritt

Kategori: Allmänt

 
 
Om ni gillar utförsåkning av olika slag och sagolika dånande berg är Sierra Nevada (i Spanien) någonting för er. Ligger ett stenkast från kusten, vilket gör att man kan både bada i havet och åka skidor på samma dag. Just nu är cirka 110 nerfarter öppna. Utsikten är magisk. Overklig. Precis som utförsåkningen.
 
Fyra dagars skid- och brädåkning, massor av frisk luft i lungorna och sol på näsan. Inte en tv i sikte och minimalt med tid för dator/ipadspel. Barnen är med andra ord i chock. På ett bra sätt. Och det är inte koskit. 
 
 

Slipping through my fingers

Kategori: Allmänt

 
 
Vem vet vad som väntar runt hörnet. Ibland är det tur att vi inte vet. 2016 innehöll allt. Sorg. Rädslor. Sjukdom. Kaos. Osäkerhet. Arbetssökande. Men också massor av härliga händelser. Massor av kärlek. Isaac blev frisk. Daniel fick nytt jobb. Vi förverkligade vår dröm att bo i naturen vid havet. Tillsammans med Skälsö Arkitekter och helt gäng med lokala hantverkare blev Sälsten 8 dessutom världens härligaste hem. Jag lärde mig gå på lina. Jag träffade en hel bunt med nya fantastiska människor. Och mina gamla godingar. Jag lärde mig mycket 2016. Om mig själv. Om barnen. Daniel. 
 
Ett nytt år. Igen. Det går så snabbt. Barnen har blivit så stora. Snart är dom på väg. Precis som det ska vara. Ibland vill jag bara frysa tiden. Hur ska man kunna ta till vara på alla givna ögonblick? Hur många passerar utan att man tar dom till sig? Lägger märke till dom. Som bara tickar iväg i all bråska. Eller för att man är för trött. Man vill, men kanske just då har noll energi. Så många goda intentioner. Så mycket verklighet som kommer i vägen. Nu har vi en hel vecka bara vi. Hela familjen. Jag, Daniel och barnen. Första gången vi är hela ligan i Spanien. Det blir bra. Vi ska chilla, äta gott och åka skidor i Sierra Nevada. Jag ska frysa varje ögonblick. Kapsla in dom i ett säkert förvar. 
 
Jag har lovat mig själv följande för 2017: 1) Träna mindre. 2) Sova mer. 3) Äta bättre. 4) Ha mer slack på linan. 5) Säga nej oftare. 6) Lyssna mer. 
 
Det känns som en bra plan. Och överkomlig. Tror jag. 
 
 
 

Sol vin och vatten

Kategori: Allmänt

 
 
Vad är en lyckad dag för dig? Min är en dag då jag blivit berörd. På något sätt. Där jag känt något ta tag i mig. Gripa tag i mig. Vrida om mig. Långt där inne. Vidrör mig. Glädje. Kärlek. Sorg. Någonting som är på riktigt viktigt. December är sån månad för mig. Så många minnen från barndomen gör sig påminda. Både bra och mindre bra minnen. Nära som jag älskat som inte längre finns hos oss. Nära som fortfarande står vid min sida. Jag som litet barn. Och nutiden. Med egna barn. Familj. Vänner. Nya och gamla. Arbetskamrater. Gamla och nya traditioner. Gamla och nya minnen. Som samsas. Så tacksam för all kärlek som finns i mitt liv. Tack alla ni där ute. Som gör mitt liv så himla värt att leva.
 
I lördags så satte jag mig i soffan rätt trött efter en hel dag i Sundsvall. Glad, tacksam och rörd över sonens fantastiska insats i dagens BMX-tävling. Bronsmedalj i Lucia Jam. Så stolt på tusen miljoner plan. Han är makalös. Modig. Viljestark. Kärleksfull. Talangfull. Balanssinne som få. Och sedan blev jag totalt nockad vid veckans avsnitt av Så mycket bättre. Så oväntat och så välförtjänt att hylla Kenneth Gärdestad och hans bror Ted. Jag hade aldrig hört talas om Kenneth. Mannen som skrivit texterna som Ted sjungit. Vilken man. Vilken bror. Vilken kärleksfull ödmjuk prestigelös vackert blygsam medmänniska. "Det är för oss solen går upp. Lyser upp som guld. För kärlekens skull." Kenneths leende som spricker upp. Ut i rutan. Ögonen som glittrar. Den glädjen. Kärleken. Jag blev varm i hela kroppen. Hela kvällen. Hela veckan faktiskt.
 
Ps. Enda nackdelen med december som jag ser det (förutom kanske möjligtvis mörkret) är att Wham tvångsmässigt spelas på radion. Hoppar gärna Last Christmas. Hepp. Ds.
 
 

Downton Abbey-world

Kategori: Allmänt

 
 
Jaha. Det bidde ingenting av nånting. Jag bidde sjuk. Förkylningen från hell. Eller influensa. Halsfluss. Vad är egentligen vad? Feber, uppsvullen ond hals och obegränsade mängder snor. Mycket trevligt. Jag har blivit ordentligt ompysslad och bortskämd. Samt flytt in i Downton Abbey-world. Bland lordar och vackra gods. Vilket fantastiskt kostymdrama! Oupptäckt av mig sedan tidigare. (Hur är det möjligt?) Tips från Netflix-gudinnan tillika min hårddisk. Tack Charlotte. Och tack mamma för matlagning. Och Daniel för allt annat mellan himmel och jord. Tack för att du står ut med mig. 
 
 

Imorgon då jävlar

Kategori: Allmänt

 
Ni vet känslan när man har en idé om vad man vill hinna med. På riktigt tror att man ska hinna med. Och så blir det inte så. Man bara inte orkar. Överhuvudtaget. Huvudet värker. Jag är trött. Så slut. Vilka veckor det här har varit. Vill bara ligga kvar i soffan. Så då bestämmer jag mig för att helt enkelt göra det. Goffar ner mig under filten i Melimeli. Och Daniel. Inser att jag inte vill vara någon annanstans.
 
Men imorgon då jävlar. Då ska jag baka lussebullar och pepparkaka, adventspimpa hela huset, städa, tvätta, packa upp lite lådor från magasinet, göra dadelbollar och tryffel, träna, yoga, stå på händer, köpa julklappar, äta gott, dricka gott, köpa mörk choklad på Lidl, vila, älska och tända ljus i hela huset. Jag ska gå runt barfota på dom gamla trägolven och känna mig som Ernst. Sedan ska jag kasta in handduken och dra på mig ullsockorna. Och på kvällen ska jag kolla på Så mycket bättre. Gråta med Danny. Vara lite avundsjuk på Lisa. Som så önskar att hon öppnat dörren till Kärleksgatan. Instämmer med Vem vet inte jag. Gudarna måste ha varit på himla gott humör när dom gjorde Danny. Jag tidsoptimist? Ha! Givetvis. 
 
 

KYSS HENNE!

Kategori: Allmänt

 
 
"Kyss henne! Kyss honom! Men för f*n! K o m  i g e n  n u! KYSS HENNE!" Min egen dialog med mig själv. Under Bonde söker fru. Detta fantastiska program som jag inte kan låta bli att titta på. Jag blir helt galen vad tafatta dom är. Vill snabbspola framåt. Kramar i all ära, men sluta kramas för bövelen! Jag vill ha en redig kyss. Dom vill ju. Vad är problemet? Satan vad jobbigt. Och underbart att det denna onsdag är mitt största problem. Hurra.
 

Tips till kaffeälskaren

Kategori: Allmänt

 
 
Jag älskar kaffe. Jag älskar fenomenet kaffe. Jag älskar att brygga kaffe. Mala kaffe. Jag älskar att dricka kaffe. Jag älskar att bli bjuden på kaffe. Det är så mycket tradition och kärlek i det. En stunds total vila. Den intensiva speciella smaken. Den virvlande ångan ur koppen. Koppen i sig. Kupade händer. Samtal. Gemenskap. Draget i kroppen. När vi var i Norge senast blev jag kär i en kaffebryggare. Som heter Chemex. Den fanns överallt. Alla specialkaffeställen hade den. Bryggaren är formgiven av Peter J. Schlumbohm år 1941. Av munblåst glas. Med vackra trä- och läderdetaljer. Bryggandet är kärlek och hantverk i ett. Ett speciellt kaffefilter och dom valda kaffebönorna som ska blötas lite lätt och svälla innan resterande kokt vatten sakta ringlas över med tålamod. Det tar ungefär 10-15 minuter innan bryggandet är färdigt att avnjutas. Och smaken blir fyllig och mjuk. Ingen beskhet. Och himla vacker är den att titta på. Med eller utan kaffe i. Love it. Rekommenderas verkligen.
 
 
Efter gårdagens 40-årsfest med spa på simhallen och middag med dans på Tobaks är vi rejält trötta. Och glada. Preppat oss med så mycket superjuice att vi till och med orkade sätta upp ett gäng taklampor och en julstjärna. Vihoo. 
 
 

Yoga dig stark

Kategori: Yoga

 
Yoga handlar inte om att bli vig eller hur många avancerade positioner/asanas du kan utföra. Jag vet att internet svämmar över av vackra människor i olika utmanande ställningar. Det är lätt att känna att det stressar och avskräcker mer än det inspirerar. Det kan helt klart leda oss in på fel väg. Och bli en del av det negativa presterandet istället för att få oss att må bättre. Det är förstås inte avsikten.
 
Som dom flesta av er vet är jag en big fan av yoga. Den kom in i mitt liv när jag jobbade inom polisen och gick igenom en skilsmässa. Det var jobbigt (dagens underdrift) på en massa plan. Och yogan utmanade. Provocerade i sin enkelhet. Sin vänlighet. Sin stillhet. Sin prestigelöshet. Sitt icke-presterande. Och samtidigt var den så befriande. Livsavgörande.
 
Yogan var extremt viktig för mig när familjen förra hösten gick igenom en stor kris. Var jag än skulle sova hade jag en yogamatta med. Redo att läggas ut. Mitt bland alla. Som jag inte kände. Jag struntade i det. Den var mitt stöd. Mitt verktyg för att klara av sorgen, kaoset och lidandet. Yogan hjälper till att hitta tillbaka in i kroppen. In i kärnan av dig. Till hon eller han långt där inne. Som du känner så väl. Egentligen. Som du ibland är snäll mot och som du ibland ignorerar. Yogan hjälper till att se verkligheten som den är. Det vi har. Styrkan i det. Den hjälper oss att släppa föreställningarna och förväntningarna om hur något eller någon ska vara. Och hjälper till att acceptera hur det är. Just nu. Oavsett om det gäller din kropps styrkor och begränsningar, dina tankar eller din livssituation. När man går igenom en kris är det till stor hjälp om man vågar släppa vad som ska hända imorgon, om en vecka eller om ett halvår. Oron och rädslan sitter ofta i det okända. Okontrollerbara. Förväntningarna. När allt ställs på sin spets behöver man tänka om. Andas. Tänka rätt. Här och just nu finns jag. Jag andas. Jag äter frukost. Är i möte. Går en promenad. Det räcker långt. Den närvaron är så befriande. Man blir så lätt. När man släpper taget om det som varit. Och inte tänker på vad som ska hända nästa dag. Det funkar. 
 
Jag vågar vara så utmanande att jag påstår att dom som säger att yogan inte är något för dom är precis dom som är i störst behov av yogan. Om det kryper i kroppen och du bara vill springa därifrån. Bra! Då vet du. Just här har jag min utmaning. Just här behöver jag vara. Om jag vill lösa upp dom här knutarna. Om jag vill komma vidare. A l l a behöver vi kunna andas, landa i kroppen och vila. Få riktig återhämtning. Hitta rätt fokus. Insikt och frid. Utan doping i form av endorfiner, alkohol eller andra droger. Jo, så är det. Precis som vi behöver frisk luft, motion av något slag och äta vettig mat.
 
Om ni vill utöva yoga hemma kan jag verkligen rekommendera Yogobe:s webbaserade yogapass och föreläsningar. Så många duktiga och inspirerande yogainstruktörer. (Prova Simon Krohns pass. I love him. En otroligt klok och ärlig instruktör.) Den kostar dock. Ett bra alternativ som är gratis är den nedladdningsbara appen Yoga Studio. Testa. Ge dig själv en ärlig chans en halvtimme varje dag i vart under några veckor. Vad har du att förlora? 
 
 

Vad trött jag blir

Kategori: Allmänt

 
Vad trött jag blir. Trodde inte att det var möjligt att köra fel från Järpen till Åre. Men jodå, det går alldeles utmärkt. Om man kör åt höger istället för vänster ut på E14 igen. Efter det korta stoppet. Satan satan satan. Fördelen är att man blir fråntagen uppdraget bakom ratten. Och att Daniel finally tittar upp från sin mobil. Nackdelen är att vi tappat cirka två timmar i resetid, att vi nu har fått två riktigt sura och hungriga ungdomar i baksätet och att även jag har blivit sur eftersom jag fått ta på mig hela skuldbagaget. Som om mannen med stort D inte suttit med i bilen och kunnat hänga med under bilkörningen och meddela mig att jag var inne på fel fucking väg. Ha! Som en otroligt mogen hämnd sitter jag och gör fuck you-finget under plånboken. Och då känns det faktiskt helt klart lite bättre. Hej, Åre. Vi är på rätt väg nu. Over and out.
 
 
Ps. Gunnar och Rônnaug, vi är mer än ordentligt sena nu. Sorry. Men vi har med finfin chilibea från Järpen. Ds.
 

Hipp hipp hurra

Kategori: Allmänt

 
 
Jag sitter i orangeriet och knaprar chips som ser ut som fladdermöss och spindelväv. Äter godis. Läser Elle Decoration. Daniel och killarna gröper ur en stenhård pumpa i köket. Dom är glada. Uppspelta. Halloween. Firandet som jag aldrig riktigt kommit in i. Men jag älskar att höra pysslandet på håll. Tisslandet och tasslandet. Småsnackandet. Småätandet. Jag får nästan lite julstämning. 
 
Min dotter fyller 17 år idag. Sjutton makalösa år. Med henne. Min vackra livfulla omtänksamma kärleksfulla energifyllda ambitiösa nyfikna spontana intelligenta kloka och modiga dotter. Dagen då hon kom till världen kommer jag aldrig glömma. När jag kämpat på som en tok och klockan helt plötsligt ställdes tillbaka en timme. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Det kändes som om vi backade förlossningen en timme. Började om från början. Och sedan när hon kom förändrades allt. Hela min världsbild. Om vad som var viktigt. Bilfärden från Danderyds sjukhus kändes så skrämmande. Alla faror som helt plötsligt blev så tydliga. All kärlek. Det finns ingenting som utvecklat mig så mycket som människa som föräldraskapet. Ingenting är viktigare. Eller svårare. Och samtidigt så självklart. Innerligt.
 
Vi bor tillsammans på heltid hon och jag. Hänger varje dag. Känner varandra utan och innan. Hon är på höstlov i USA. Min lilla stora flicka. Så just idag tänker jag extra mycket på henne. Längtar extra mycket. Grattis på födelsedagen, älskade dotter. Hoppas du blir ordentligt firad och att du får en toppendag. Och sedan kommer du väl hem snart? ❤️
 
 
Ps. I bröllopspresent fick jag i år världens finaste klocka från svenska Triwa. Lyckades tappa den på stengolvet, så att glaset sprack. Givetvis. Nu är den lagad och åter i bruk. Tack Dannelino. Och Triwa för superduperservice. Ds. 
 

Jag lever

Kategori: Allmänt

 
 
Jag lever. Var inte oroliga. Jag har det bra. Behövde en paus från bloggandet. Tappade lusten. Mina ord kändes bara fel. Krystade. Tråkiga. Gnälliga. Ville inte lägga över det på er. Genom bloggen min. Behövde hitta balansen. Aktivitet och vila. Flytta och bo. Ja, ni fattar. Vill bara skriva när jag känner för det. Inte för att skriva ex antal bloggar i veckan. Det blir inte roligt då. Bara när andan faller på. Jag har precis blivit bättre i förkylningen. Efter typ en och en halv månads snorande och ont i halsen. Har smugit igång träningen igen. Tar det lugnt. Jobbar mer nu och har inte samma tid för återhämtning och träning. Lyssnar på kroppen min. Låter den ta plats. The rest will follow. 
 
Ps. Hemslöjden har fått in Stumpastaken och jag har älskat den i så många år nu. Närmare bestämt 17 år. (Ibland kan jag verkligen vara uthållig.) Och idag slog jag till. Så himla fin. Den är tillverkad av återvunnen aluminium. Och togs fram av formgivaren Jonas Torstensson för att han ville ta till vara på alla ljusstumparna som han annars slängde bort. Mycket bra idé och grymt snygg form. Fantastiskt fin kombo av borstad aluminium och kork. Det har nu kommit en ljusstake för fyra ljus också, som kommer bli perfekt som adventsljusstake. Ingen brandrisk p.g.a. mossa. Yes. Ds.
 
 

Siggan

Kategori: Allmänt

 
Min farfar dog när han satt på sängkanten i farmors och farfars sommarstuga i deras älskade Undrom. Deras paradis på jorden. Ingen förstod hur farmor skulle klara sig utan sin Sture. Hon brukade ropa på honom i tid och otid " Stuuuuure?! Stuuuure?!" Men min farmor levde många år till utan sin bästa vän och kärlek. Bra kämpat kära lilla farmor.
 
Vissa saker skaver så i själen. Jag ångrar så att farmor fick vara ensam så mycket innan hon dog. Det var länge sedan nu. Jag vet det. Men känslan kommer och hälsar på hos mig ibland. Fortfarande. Jag kunde ha gjort bättre. Mycket bättre. Jag önskar att jag hälsat på henne ofta. Jag önskar att jag kunde säga att jag åkte dit och höll henne sällskap de många timmar hon hade att fylla ut. Jag önskar att jag inkluderat henne mer i mitt liv. Som hon tagit mig in i sitt. Jag önskar jag levt lite åt henne. Blåst mer liv in i hennes liv. Jag önskar att hon fått träffa Isaac. Att hon fått träffa Olivia mer. 
 
Jag ångrar så att jag inte såg henne. Som hon sett mig. Att jag inte såg henne som hon förtjänade. Bortom krämpor och ålderstecken. Men jag var upptagen och sprang på med fokus på mitt liv. Alltid på väg. Hundra järn i elden. När hon behövde mig som mest. Såg inte. Hann inte tänka. Klart. Glömde bort mig. Gjorde bort mig. Förlåt farmor. Jag älskar dig. Så mycket. Då och för alltid. Du och farfar var bäst. Betydde så mycket för mig när jag växte upp. Trygghet. Lugn. Kärlek. Glädje. Ni såg mig. Ni fanns där alltid. Förlåt, Siggan. Om ni sitter där uppe i himlen och tittar ner, ser ni mig vinka då? 
 
Jag ska försöka att inte göra om samma misstag. Se till att göra tid för de mina. Prioritera rätt. Medans de fortfarande finns hos mig. 
 
 
Ps. Det ska bli mer vegetarisk mat hemma. För att hjälpa miljön och för hälsan. Jag tror det är framtiden. Rekommenderar nya boken Nyfiken grön. Inte så mycket regler, utan mer inspiration. Ds.